Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från rena metallytor av dr G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att 99" för dessa metaller tyckes vara starkt temperaturberoende,
så att överensstämmelsen med <p+ för den vanliga jonemissionen
från järn kan anses tillfredsställande. Det undantagsvis vid järn
uppmätta höga jonfrigöringsarbetet på 6.0 Volt-e torde kunna
tillskrivas järnjoner. Huruvida dessa härstamma från en äkta
positiv emission eller från järnföreningar på metallytan, är svårt
att avgöra, det senare är vid den låga försökstemperaturen
(under 1 000° C) sannolikast (jfr följande avsnitt).
21) Positiv emission från metaller vid högre
temperatur.
Förutom den ovan beskrivna positiva emissionen, som är att
hänföra till jonbildning av i den undersökta metallen inneslutna
främmande substanser och som karakteriseras därav, att
emissionsströmmen avtager med tiden, finnes en annan sorts positiv
emission, vid vilken jonerna härstamma från den undersökta
metallen själv. Vid äldre undersökningar har man ofta trott sig ha
att göra med denna »äkta» positiva emission, men en kritisk
granskning har sedermera med stor sannolikhet kunnat påvisa,
att strömmen i själva verket härrört från den vanliga av
främmande substanser bildade emissionen.
Emellertid föreligga en del nyare undersökningar av den äkta
positiva emissionen från metaller i högvakuum, vid vilka det
icke är underkastat något tvivel om, att vi ha att göra med joner,
som bestå av laddade atomer från själva det undersökta materialet.
Så hava Wahlin31, Smith26, Murawkin12 m. fl. genom
mass-spektrografiska undersökningar visat, att om temperaturen hos den
undersökta substansen höjes så mycket, att en nämnvärd
förgasning av denna äger rum, uppvisa de undersökta metallerna,
såsom krom, volfram, molybden, en tydlig jonemission. Märkligt
är, att Murawkin för volfram finner en tydlig emission av
volframjoner redan vid c:a 1 000° C, därjämte naturligtvis även
alkalijoner. Efter en tids glödning vid 1 057° C, varigenom den
positiva emissionens intensitet starkt minskades, försvunno emel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
