Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belysningen från sol och himmel av lektor T. E. Auren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vegetationsperiodens början och slut är visserligen något
obestämd, men om man med Lundegårdh som ett medelvärde
för vegetationsperioden i Lund räknar tiden 9/4—16/10 och för
Gällivare tiden 3/6—3/9 komma ytorna ABCD och EFGH att
motsvara de under respektive vegetationsperioder instrålade
ljusmängderna. Den ljusmängd, som under
vegetationsperioden kan tillgodogöras i Gällivare, utgör i enlighet härmed
endast 50 % av motsvarande ljusmängd i Lund.
Fig. 11. Kurvor för den årliga medelbelysningen i Lund (55° 42’ N) och
i Gällivare (67° 08’ N).
Växternas förmåga att direkt tillgodogöra sig solenergi
synes huvudsakligen vara begränsad till tvenne områden, belägna
inom den synliga delen av spektret, nämligen till rött mellan
våglängderna 650—700 mn och till ett smalt område omkring
480 mju>. Då emellertid assimilationen förutom av belysningen
jämväl är beroende av flera andra faktorer, måste det givetvis
vara förenat med stora svårigheter att avgöra, i vad mån
den ena eller andra faktorn inverkat. Av försök utförda
av Lundegårdh m. fl. framgår dessutom, att
ljusassimilationen i allmänhet icke växer proportionellt ined
ljusintensiteten, varigenom problemet blir än mer komplicerat. Enligt
Stålfelt har emellertid vår vanliga tall (Pinus silvestris) ett
obegränsat ljusbehov och har en ljusassimilationskurva, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
