Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atomernas elektronbyggnad enligt analysen av deras optiska spektra av fil. mag. B. Edlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den för OVII, varför ionisationsstadiet relativt lätt uppnås med
vakuumgnistan. Ännu fullständigare utvecklat än OVI är
emellertid motsvarande kolspektrum, GIV, varav fig. 6 visar
gränsområdet för serierna nd2D^2<p2P och np2P->2s2S. Gränsen
för den senare serien, som för 01V ligger vid 192 Å och för OVI
vid 90 Å, utgör alltså omräknad i volt spektrets
ionisationspotential. Övergången mellan de båda seriegränserna, 2p 2P -> 2s 2S,
Fig. 6. Seriegränserna i C IV.
den s. k. resonanslinjen, är den intensivaste i spektret och
motsvarar den typiska röda dubletten i litiums bågspektrum, Li/.
Denna resonanslinje illustrerar utmärkt en av nivåanalysens
mest användbara regler, nämligen att vågtalet v för en
övergång utan förändring av n varierar mycket nära linjärt med z:
Li I 14 904
Be II 31 929
B III 48 359
C IV 64 484
N V 80 465
0 VI 96 375
diff.
17 025
16 430
16 125
15 981
15 910
När syreatomen binder sin fjärde elektron, är det mest sannolikt,
ntt den befinner sig i grundtillståndet ls22s2S, varvid alltså
uppstå singulett- och triplettnivåer av samma slag som vid
den andra elektronens bindning. Men det kan även inträffa, att
elektronen adderas till atomtillståndet ls2 2p 2P, eftersom detta
ligger så nära grundnivån. Som förut erhållas då tydligen
singuletter och tripletter, och den vektoriella additionen av l till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
