Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tunga väteisotopen av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Astons mycket noggranna bestämningar över protonens och
heliumkärnans massor (H+ = 1.00723, He++ = 4.00106) erhölls
sålunda Li1=7.0145. Direkta masspektroskopiska bestämningar
härav, nyligen utförda av Bainbridge ger värdet 7.0146, vilket
alltså innebär en god kontroll av Einsteins relation. Trots denna
överensstämmelse vågar man likväl ifrågasätta, huruvida det
här tecknade reaktionsförloppet kan anses lämna en uttömmande
beskrivning av vad som verkligen sker vid sprängningen.
Tolkningen förutsätter energi och momentlagarnas giltighet liksom
även att inga andra partiklar än de observerade deltaga i
processen. Emellertid kunde man exempelvis förmoda existensen
av partiklar med elektronens massa men med neutral elektrisk
laddning, (»neutriner»), vilka vid de här angivna försöken i
expansionskammaren spårlöst försvinna, medförande en bråkdel
av energien. De epokgörande upptäckterna av neutronen och
positronen göra en dylik förmodan ej helt orimlig, varför varje
nytt exempel på dylika kärnreaktioner, utförda under stegrad
iakttagelseskärpa, äro av största intresse.
Vad slutligen beträffar den bandspektroskopiska metoden
(Kosmos 1930, G. Stenvinkel), medger denna en mycket exakt
bestämning av molekylens tröghetsmoment, varur
massförhållandet mellan två isotopmolekyler kan beräknas, om man
förutsätter lika kärnavstånd vid atomernas jämviktslägen. Vidare
ingår emellertid i metoden en del svårkontrollbara antaganden,
såsom t. ex. rörande elektronsystemets bidrag till
tröghetsmomentet, vilket uppskattas kunna inverka på bestämningen
av isotopernas atomvikter med cirka 1 del på 104. I vissa
fall, såsom t. ex. för litium, finner man t. o. m. mycket stora
avvikelser mellan det ur bandspektrum härledda
massförhålJandet mellan Li6 och Li7 och resultaten enligt övriga metoder,
vilket sannolikt beror på anomala förhållanden vid molekylens
nollpunktsenergi. Vid en kritisk granskning av dessa felkällor
torde likväl den spektroskopiska metoden leda till de mest
exakta resultaten för isotopbestämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
