Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tunga väteisotopen av prof. E. Hulthen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Eör undvikandet av förväxlingar skall här framhållas att
angivna atomvikter, i överensstämmelse med definitionen härav,
avse den neutrala atomen och innefatta således också det yttre
elektronhöljet. Elektronmassan = 0.000546 atomviktsenheter.)
Fig. 4.
Nästan samtidigt härmed beräknade Hardy, Barker och
Dennison vid Michiganuniversitetet i Ann Arbor den tunga
väteisotopens massa ur en jämförelse mellan tröghetsmomenten
och kärnsvängningsfrekvenserna för ffCl35 och H2C135. Ur
observationer över dessa molekylers ultraröda spektra erhölls
följande värde över kvoten q2 mellan deras reducerade massor:
S^X+J* = 0.514430,
där ml9 m2 och M ange respektive väteisotopers och kloratomens
massor. Denna beräkning vilar på antagandet att kärnavstånden
i de båda molekylerna äro exakt lika för det på grund av
nollpunktsenergien icke realiserbara kärnsvängningslösa tillståndet.
Emellertid måste problemet i någon mån modifieras, då vi
med kännedom om M och m± vilja beräkna m2. På grund av
det starka elektriska fält som utstrålar från kloratomen,
utbildas i molekylen en elektrisk dipol, som enklast låter sig
åskådliggöras på så sätt, att väteelektronen endast tidvis uppehåller
sig i närheten av sin kärna men tillbringar cirka 1/5 av tiden
i det klorkärnan omgivande elektronhöljet. Vi måste på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
