Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rummen mellan acceleratorcylindrarna inbördes och
koncentrerar automatiskt ionströmmen kring axeln, så att intensiteten
bibehålies tämligen oförsvagad även efter passage genom ett
stort antal cylindrar. I acceleratorrummet hålles gastrycket
under 10—5 mm.
För synkronisering av ionpassagerna med det oscillerande
fältet gäller det först att, genom avpassande av spänningen på
elektroderna A och B, ge ionerna en passande hastighet vid
ankomsten till den första acceleratorcylindern; vidare kunde man
a priori tänka sig nödvändigheten att individuellt justera
spänningsbeloppen på de efterföljande cylindrarna. Den
sistnämnda justeringen behövde emellertid icke göras i detalj; det
visade sig vara tillräckligt att genom spolen L avpassa
spänningen på en första grupp av acceleratorer gent emot de
följande.
Analysering av den erhållna strålningen skedde genom den i
övre delen av fig. 23 visade anordningen: de från den sista
acceleratorn kommande ionerna passera genom en 3 mm bred
spalt in mellan två 20 cm långa kondensatorplattor på 1 cm
avstånd. Genom en konstant spänning avböjas de ungefär 3°
och passera därpå genom ett spaltsystem till en kollektor
(Faraday-cylinder), förbunden med en elektrometer. Den
elektrostatiska avböjningen har dubbel uppgift: dels medger den
bestämning av ionernas hastighetsfördelning, dels kan
kollektorn, tack vare partiklarnas riktningsändring, lätt avskärmas
från röntgenstrålning, som bildats i de föregående delarna av
apparaturen. Ett magnetiskt fält hindrade vidare sekundära
katodstrålar från att nå avböjningskondensatorn och där
generera röntgenstrålning.
Fig. 24 visar den av kollektorn uppfångade ionströmmen
såsom funktion av spänningen i avböjningskondensatorn vid
fyra olika frekvenser, svarande mot våglängder från 30 till
75 m; maxima ligga i alla fallen approximativt vid de
ionhastigheter, som motsvara fullständig synkronisering mellan
ionpassagerna och växelspänningen. Anmärkningsvärt är, att
maximalströmmen växer, då frekvensen och i samband där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
