Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högspänningsmetoder för atomsprängning av docent G. Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mes i praktiken av den noggrannhet, varmed omloppstiderna
i de olika varven kunna fås lika. Det magnetiska fältet kan
näppeligen erhållas så homogent, att man utan vidare når över
en förstärkningsfaktor omkring 100. Men genom att belägga
ena polens yta med tunna, lämpligt formade järnplåtsbitar, kan
en korrigering jämförelsevis lätt göras.1 På detta sätt var det
möjligt att i föreliggande fall öka antalet halvvarv från 75
till 300.
Fig 29. Ionströmmens hastighetsfördelning.
För uppnående av större hastigheter måste apparatens
diameter ökas. En ny magnet med polytor av 114 cm diameter
installeras f. n. i Lawrence’s laboratorium och beräknas
framdeles kunna ge proton- och vätemolekylstrålar med energier
ända upp till 25 resp. 12.5 millioner elektronvolt. Den
strömstyrka, som utan ändring av sättet för ionproduktionen
(stötionisation i gasfyllningen) bör kunna uppnås, skattas till c:a
10-7 ampere. Man har redan kommit ett gott stycke på väg
mot dessa energibelopp, i det att Livingstone och Lawrence i
en i början av 1933 publicerad notis2 meddela uppnåendet av
4.8 millioner volts H2-strålar.
1 Det är endast mecdelfältstyrkan för de olika halvvarven, som måste vara lika.
2 Phys. rev. 43 (1933), s. 212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
