Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några böjnings- och interferensförsök med långvågiga röntgenstrålar av docent G. Kellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av docent I. Waller och ställdes välvilligt till mitt förfogande.
Utrymmet tillåter mig dock ej att här närmare ingå på densamma.
Jag vill endast nämna, att uppmätningen och beräkningen av den
i fig. 9 reproducerade böjningsbilden gav våglängden X = 8.319
Å. E., ett värde, som med-endast 1.5 °/00 skiljer sig från det med
gitter bestämda, 8.333 Å. E.
d) Inre böjningsfransar vid en symmetrisk
spalt.
Om böjningsspaltens bredd ökas tillräckligt uppträder som
bekant intensitetsmaxima och minima även inom den centrala,
Fig. 10. Anordning för upptagning av inre böjningsfransar.
direkt belysta delen av böjningsbilden. Då några sådana s. k.
inre böjningsfransar ej förut upptagits med röntgenstrålning,
i varje fall ej publicerats, ansågs det vara av intresse att erhålla
dem, även om de, i likhet med böjningsfransarna vid en smal
skärm, ej lämpa sig för noggranna våglängdsbestämningar.
Anordningen vid försöket visas i fig. 10. Böjningsspalten S2
bildas av två noggrant polerade glasplattor B och C (samma
som användes vid Fresnel’s spegelförsök) med skarpa kanter.
Vinkeln mellan de mot varandra vända ytorna var omkr. 4°.
En liknande anordning har använts av A. Larsson vid hans
undersökningar över röntgenstrålarnas dispersion och av honom
betecknats som »den ideala röntgenspalten», enär all strålning
som ej passerar mellan spaltbackarna kommer att avböjas och
oskadliggöras antingen genom brytning eller reflexion.
Röntgenspalten S± var så smal som möjligt, c:a 0.2 ju Bredden av S2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
