Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några böjnings- och interferensförsök med långvågiga röntgenstrålar av docent G. Kellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuskällorna erhållas genom spegling, t. ex. Fresnel’s och Lloyd’s
spegelförsök.
För röntgenstrålar är brytningsindex n < 1 och kan skrivas
n = 1 — <5, där d är en liten kvantitet. Om glansvinkeln
(komplementet till infallsvinkeln) kallas cp, erhålles totalreflexion,
då cos cp §^ 1 — ö, vilket också kan skrivas cp ^ \2 ö, enär cp är
en liten vinkel. Då vidare ö är proportionell mot A2, blir
gränsvinkeln (p0 för totalreflexion proportionell mot Å. För vanligt
glas kan den skrivas
<p0 = 2.6-lO"8 A,
då A uttryckes i Ångströmenheter. För Al ifa-strålning blir t. ex.
cp0 = 1°15’, för C Ka c:a ö.^,1 och man bör således ej överskrida
dessa värden på glansvinkeln, om kraftig reflexion skall erhållas.
Det visade sig emellertid, att det av en annan anledning var
nödvändigt att använda ännu mindre glansvinklar. Även den
bäst polerade spegelyta har nämligen ojämnheter, som visserligen
äro små i förhållande till våglängden hos vanligt ljus men ej i
förhållande till röntgenstrålarnas 100 å 1,000 ggr mindre
våglängder: för dessa våglängder ger spegeln endast diffus reflexion
såsom en mattslipad yta för vanligt ljus. Genom att använda
tillräckligt liten glansvinkel kan man dock erhålla »reguljär
reflexion» även för röntgenstrålning. För de speglar, som användes
vid dessa försök, måste glansvinkeln hållas mindre än 30’; vanligen
var den mellan 10’ och 20’.
I fig. 13 återges strålgången vid det välkända FresneFska
spegelförsöket. OA och OB äro de båda speglarna, som med
varandra bilda vinkeln 180° — a, S är ljuskällan (=
röntgenspalten), S’ och S" dess spegelbilder, EF den fotografiska plåten. De
båda kohärenta strålknippena, som synas utgå från S’ och S",
interferera med varandra i det streckade området DOC. Enligt
den elementära teorien erhåller man på plåten vid CD ekvidistanta
interferensfransar med avståndet
^__l(a 4 b)
1 Härvid har ingen hänsyn tagits till absorptionens inflytande, som gör,
att man vid större våglängder ej får någon utpräglad gränsvinkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
