Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några böjnings- och interferensförsök med långvågiga röntgenstrålar av docent G. Kellström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på a, avståndet mellan fransarna (d) och de beräknade värdena
på våglängden A. Som synes uppgår felet för det fall, då a hade
sitt minsta värde (19."6), till c:a 11 %, men enbart felet vid
a-bestämningen kan ju förklara detta. Metoden lämpar sig ej heller
för noggranna våglängdsbestämningar. Genom användande av
finare injusterings- och mätmetoder torde visserligen
noggrannheten kunna drivas avsevärt längre, än vad här skett, men en
felkälla kan man dock ej komma ifrån, nämligen böjningens
inverkan, som medför, att interferensfransarna ej bli ekvidistanta,
såsom den elementära teorien förutsäger. Variationen i
fransavståndet på grund av böjningen kan uppgå till flera procent.
b) LI o y d’ s spegelförsök.
Ett av de enklaste optiska interferensförsöken är Lloydjs
spegelförsök, varvid endast en spegel användes. Anordningen
Fig. 15. Strålgången vid Lloyd’s spegelförsök.
visas i fig. 15. De från spalten 8 kommande strålarna träffa
spegeln AB under nästan strykande incidens och interferera efter
reflexionen i det streckade området ABBE med de direkta
strålarna. De kohärenta ljuskällorna utgöras alltså i detta fall
av spalten 8 och dess spegelbild 8’. . Med de i figuren angivna
beteckningarna blir avståndet d mellan interferensfransarna
d = (a + ^ 1
c
och interferensrummets bredd på plåten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
