Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att emellertid säkert bevisa, att man hade med nya kemiskt definierbara element att göra, var det nödvändigt att framställa dem i påvisbara mängder och om möjligt isolera dem. Men därtill fordrades stora kvantiteter av det dyrbara pechblendet. Svårigheterna syntes så gott som oövervinnerliga, då makarna Curie saknade både pengar, lämpligt laboratorium och personal att hjälpa dem.
För att utvinna uran ur pechblende, behandlas detta med soda och svavelsyra, varvid uran går i lösning. Emellertid hade man i Joachimsthal kastat de som man då ansåg värdelösa återstoderna eller slaggen i stora högar i den kringliggande skogen. I dessa beräknade madame Curie, att radium borde finnas kvar. Ett prov sändes från Böhmen, och det befanns vara till och med mera aktivt än det ursprungliga mineralet. Genom förmedling av den österrikiska vetenskapsakademien ställde dess regering till makarna Curies förfogande flera ton pechblendeslagg.
Stor var emellertid svårigheten att finna plats för det skrymmande materialets bearbetning. Makarna Curie fingo taga sin tillflykt till en gård i närheten av Ecole de Physique med ett därvid liggande skjul. Bearbetningen gjordes med 20 kilo råmaterial i taget. Detta kokades först med natronlut och soda och tvättades upprepade gånger i varmt vatten med tillsättning av saltsyra. I lösning gick större delen av vismut med polonium och bland sällsynta jordarter det sedermera av Debierne upptäckta ahtinium. Radium- och bariumsulfaten förblevo däremot olösta. De kokades därefter i koncentrerad sodalösning, löstes i saltsyra, varefter barium och radium åter fälldes med svavelsyra. Av en ton utgångsmaterial erhöllos 10—20 kg sådana råsulfater, vars aktivitet var 30—60 gånger större .än urans. Råsulfaterna fingo sedan undergå upprepade reningsprocesser och överfördes slutligen till klorider. Dessa underkastades sedan en mångfaldigt upprepad fraktionerad kristallisation, varvid radiumsaltet såsom något mindre lösligt anrikades i kristallerna.
Om detta ytterst mödosamma arbete skriver madame Curie i företalet till Pierre Curies samlade verk (se sid. 21) följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
