Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
översikt i tvenne delar, »Traité de Radioactivité», som madame Curie 1910 utgivit.
Hennes ledande tanke, att radioaktiviteten var en atomär egenskap hos viss materia, hade lett till upptäckten av en hel del radioaktiva ämnen. Frågan om varifrån dessa ämnen hämtade den energi, som de ständigt och jämt utsände i form av strålar, hade från första stund diskuterats av makarna Curie. Därvid hade två huvudhypoteser framkommit. Enligt den ena skulle de radioaktiva ämnena hava någon egendomlig förmåga att upptaga och omsätta utifrån kommande strålning. Den andra framställde madame Curie 1900 i Revue Scientifique på följande sätt:
»I radioaktiv materia härskar ett tillstånd av våldsam inre rörelse, det är materia i färd med att slitas sönder. Är det så,
bör radium ständigt förlora i vikt.–-Enligt denna teori
måste vi antaga, att de radioaktiva ämnena icke befinna sig i vanligt kemiskt tillstånd, deras atomer äro icke stabila, eftersom partiklar mindre än dem själva utkastas, atomfragment äro i rörelse. Den radioaktiva materien är underkastad en kemisk förvandling, vilken är källan till dess strålningsenergi, men det är icke en vanlig kemisk förvandling, ty en sådan lämnar atomen oberörd. Det som förvandlas i det radioaktiva ämnet, måste vara atomen själv, ty det är vid atomen som radioaktiviteten är bunden.»
Detta var utan tvekan en tydligt uttalad transformationsteori. Dock diskuterar madame Curie ännu i sin avhandling 1903 de båda hypoteserna utan att taga bestämd ståndpunkt, men hon lutar åt, att den senare bäst förklarar gjorda iakttagelser.
Man hade t. ex. som förut nämnts påvisat, att såväl radiumemanation som det radioaktiva belägget kunde skiljas från radium, varefter deras aktivitet avtog med tiden. Det hade också framkommit, att uran och torium på kemisk väg kunde avhändas aktiviteter, som minskade med tiden, medan den ursprungliga substansen så småningom återfick sin aktivitet.
Med stöd av dessa rön var det, som Rutherford och Soddy år 1902 klart och djärvt preciserade träns formationsteorien så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
