Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var en av initiativtagarna till tidskriften Le Radium, som startades 1904 och 1920 sammanslogs med Journal de Physique. Däri och i Comptes Rendus har hon publicerat flertalet av sina arbeten. Hon satt bl. a. i redaktionskommittéerna för dels Recueil des conférences-rapports de documentation sur la physique, där hon 1924 publicerat monografien »L’Isotopie et les elements isotopes», dels Actualités scientifiques et industrielles, där hon 1933 utgivit »Les Rayons a, /?, y des corps radioactifs en relation avec la structure nucléaire».
Vid den tid, då madame Curie för andra gången fick nobelpriset, kunde man visserligen säga, att radioaktivitetsläran vilade på fast teoretisk grund, men det fanns dock fortfarande ett stort antal frågor för vars lösning ett fördjupat precisionsarbete var av nöden. Många halveringstider voro endast ungefärligt bestämda, förefintligheten av en del ämnen i serierna ej säkert klarlagda, strålningen ej i detalj utforskad. En mångfald dylika spörsmål ha under årens lopp tagits upp till behandling på Curielaboratoriet av dess chef eller på hennes initiativ.
Redan från allra första början hade madame Curie insett vikten av exakta mätningar och utarbetat noggranna mätmetoder, som sedan allt framgent begagnats vid hennes institut. De grunda sig, som förut nämnts, på strålarnas förmåga att i gaser utlösa ioner. En ofta använd mätanordning är skisserad i vidstående figur 1. AB är en plan kondensator, på vars undre platta B den aktiva substansen placeras. B laddas till hög potential. A förbindes med ena kvadrantparet till en kvadrantelektrometer, vars nål är uppladdad till hög spänning. Mellan A och B uppkommer en ström, som är proportionell mot antalet av strålarna bildade ioner, alltså mot strålningens intensitet. Om jordförbindelsen vid D borttages, devieras elektrometernålen, hastigare ju starkare strömmen är.
Vanligen begagnade madame Curie en nollmetod, som bestod i att låta en elektricitetsmängd av motsatt slag kompensera den av ionisationen alstrade. Den erhölls medelst en av bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
