Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Marie Sklodowska Curie av lektor Eva Ramstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noggrant studium av a-partiklarna är, att det aktiva ämnet avsattes i så tunt lager, att ingen absorption av strålarna äger rum däri. Detta realiseras lättast med de aktiva beläggen, men metoder ha också utarbetats hos madame Curie för att erhålla andra aktiva ämnen koncentrerade i tunna skikt, t. ex. polonium och radioaktinium.
Av på detta sätt företagna undersökningar har framgått, att a-partiklar från ett ämne ej ha fullt ensartad hastighet. För torium C fann Rosenblum sex olika linjer svarande mot mycket nära varandra liggande hastigheter, de yttersta skilda blott på 4 procent. Sedan ha madame Curie och Rosenblum 1931 tillsammans undersökt flera av aktiniumseriens ämnen, som framställts av det förut omtalade aktiniumpreparatet. De ha visat, att a-partiklarna från aktinium C ge två bestämda linjer svarande mot räckvidderna 5.51 och 5.09 cm, i enlighet med vad Rutherford funnit med en mycket känslig ionisationsmetod, och radioaktinium två dubletter jämte två svaga mellanliggande linjer. Likaledes har Irene Curie med Wilsonkammaren påvisat komplex struktur hos flera av aktiniumseriens ämnen.
En annan anomali hos a-strålarna hade redan tidigare iakttagits av flera forskare både med scintillations- och Wilsonmetoden, nämligen att såväl radium C som torium C utsända enstaka mycket långt gående a-partiklar. För dessa har fokuseringsmetoden också angivit finstruktur. Med stöd av sina år 1933 gjorda scintillationsförsök anser madame Curie det sannolikt, att även aktinium C utsänder dylika långt gående a-partiklar med räckvidd av c:a 10 cm.
En sammanfattning av här nämnda iakttagelser anger alltså, att a-strålarna från ett ämne bilda antingen en normal grupp eller flera normala grupper med mycket nära liggande hastigheter, a-partiklar av som normala ansedda räckvidder utsändas till ett antal, som motsvarar antalet sönderdelade atomer. I några helt enstaka fall emitteras a-partiklar med längre diskret varierande räckvidder.
Även den av de radioaktiva ämnena utsända y-strålningen, som kännetecknas av dess genomtränglighet i aluminium eller bly, antyder förekomsten av diskreta grupper, som satts i sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
