Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundtermen nära till hands. De med X, Y, Z, U, V, W och T betecknade termerna äro att anse som termer, vilka kunna härledas genom att till ädelgasjonen foga en f-elektron. Av de i denna grupp teoretiskt möjliga 12 termerna äro hittills vid neon 7, vid argon och krypton 5, vid xenon 7 och vid niton 6 experimentellt bestämda.
Söker man utvidga identifieringen till att omfatta de enstaka termerna inom korresponderande grupper, stöter man däremot på svårigheter, vilka samtidigt tyda på en begränsad användbarhet av det normala kopplingsschemat. De hjälpmedel, som man i första hand har till sitt förfogande vid försök ätt tillordna de empiriska termerna till de teoretiskt bestämda; multiplettkomponenterna, äro jämförelser mellan de empiriskt och teoretiskt bestämda inre kvantumtalen, ZEEMAN-effektuppspaltningarna samt intervall- och intensitetsförhållandena. I de enstaka fall, då det i en termgrupp finnes en term med ett inre kvantumtal, vilket inom den ifrågavarande termgruppen endast förekommer vid denna term, ger sig tillordningen omedelbart. Sålunda finnes det inom gruppen av d-termer endast en term, d6, med inre kvantumtalet 0, och endast en, dl, med inre kvantumtalet 4. Den förra måste då identifieras med den teoretiska 3P0-termen, den senare med 3F4-termen. I alla övriga fall, då samma inre kvantumtal tillkommer två eller flera termer inom en grupp, måste en annan tillordningsmetod tillgripas. Mest använd är den metod, som grundar sig på betraktelser över termernas uppspaltning under inflytandet av magnetiska fält. Lande har för uppspaltningsfaktorn, den s. k. landé’ska g-faktorn, som karakteriserar uppspaltningen av varje term angivit en formel, vilken låter sig teoretiskt härledas under förutsättning, att den RussELL-SAUNDERs’ska kopplingen äger bestånd. Jämför man de sålunda beräknade och de experimentellt bestämda uppspaltningsfaktorerna, finner man dock, att överensstämmelsen i allmänkét är mindre tillfredsställande. Medan för s-termerna vid neon diskrepansen mellan teori och experiment icke är större än att tillordningen kan anses vara entydig, är detta däremot ej fallet för de övriga termerna. I tabell 2 är resultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
