Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De högre ädelgasernas normala spektra av docent N. Ryde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riell sammansättning av jonens banvridnings- och rotationsimpuls och således förutsätter en växelverkan mellan de båda mot dessa svarande vektorerna. Att differensen mellan seriegränserna växer, då man stiger uppåt i ädelgasserien, antyder, att denna växelverkan därvid ökas; man närmar sig den andra extrema kopplingen, (jj)-kopplingen. Antager man denna koppling vara för handen, så kan man genom att till ädelgasjonen foga en s-, p-, d-, ... elektron på liknande sätt som ovan vid Russell-Saunders-kopplingen härleda termsystemet. Man finner på så sätt en rad teoretiska termer och får samtidigt seriegränsen bestämd, mot vilken de konvergera. Härom kunde vid användandet av RussELL-saunders-kopplingen inga utsägelser göras, och i själva verket är antagandet av denna koppling oförenlig med existensen av två seriegränser. Man erhåller vid (jj)-kopplingen termgrupper med samma antal termer och med samma fördelning av de inre kvantumtalen inom varje grupp som vid den normala kopplingen. Man får alltså vid båda slagen av koppling en termgruppering, som överensstämmer med den empiriskt funna. Även fördelningen inom varje grupp av de inre kvantumtalen på de båda mot de två seriegränserna konvergerande undergrupperna av termer är i överensstämmelse med den empiriskt funna fördelningen. Vid (jj)-kopplingen får man dock ej termsymbolerna bestämda; vid denna förlora begreppen azimutala kvantumtal och multipletter sin betydelse. Kopplingsförhållandena vid ädelgaserna torde intaga mellanställningar mellan de båda extrema kopplingarna.
Man har försökt att på ädelgaserna tillämpa andra kopplingsschemata, ehuru utan större framgång. Den allra senaste tidens teoretiska forskningar ha emellertid bragt nytt ljus över förhållandena vid kopplingar, som intaga mellanställningar mellan de extrema kopplingarna. Grundad på en approximativ kvantummekanisk metod angiven av Houston och Goudsmit kunde Laporte och Inglis (12) bl. a. för konfigurationen p5s, vilken förekommer vid ädelgasernas s-termer, angiva formler för multiplettintervallen och för uppspaltningsfaktorn g, gällande för godtycklig kopplingsgrad. Överensstämmelsen med erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
