Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning inom medicinen, i allmänhet utom möjligheternas gräns. Först under världskrigets sista år och efter dess slut kom ett mera intimt samarbete mellan fysiker och medicinare till stånd, och snart hade man fysiska laboratorier med specialutbildad personal vid så gott som alla större radiologiska kliniker. Föregångslanden på detta område voro Tyskland och U. S. A.
I Sverige, där den medicinska radiologien tack vare sin utomordentlige ledare, professor Gösta Forssell, utvecklades med stor snabbhet, etablerade Radiumhemmet samarbete med fysiker år 1920. År 1923 inreddes en mindre del av ett vindsrum för vissa dosmätningar vid radiumterapi, och 1926 fick sjukhuset sitt första fysiska laboratorium, vilket 1929 överflyttades till större och mera ändamålsenliga lokaler. Laboratoriets personal utgöres för närvarande av 3 fysiker, 1 biolog-kemist, 1 laboratorieassistent, 3 kvinnliga assistenter samt 1 maskinskriverska. Fig. 1 och 2 giva en föreställning om laboratoriets utveckling.
Innan jag övergår till beskrivning av de mätmetoder, som användas vid laboratoriet, torde det vara lämpligt att lämna några uppgifter om behandlingsmetoderna vid Radiumhemmet samt en historisk översikt över utvecklingen av doseringstekniken vid röntgen- och radiumterapi.
BEHANDLINGSTEKNIK VID RÖNTGEN- OCH RADIUMTERAPI.
Röntgenbehandling sker i allmänhet med ett avstånd rörfokus— hud på 30, 40, 50 eller 60 cm. Patienten skyddas för bestrålning på andra delar av kroppen än den som skall behandlas, dels genom att röntgenröret är omgivet av en skyddskåpa, försedd med bländare, dels därigenom att patienten delvis täckes med blygummi, vilket avgränsar det fält, som skall bestrålas. Behandlingen uppdelas i regel på flera dagar, varvid varje gång en bestrålning av 1/12—1/2 HED (se sid. 180) gives. Denna uppdelning har visat sig medföra betydligt minskade hudreaktioner, varför större doser kunna givas och, i förhållande till påkänningen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
