Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Metoder för strålningsmätning vid Radiumhemmets Fysiska laboratorium av fil. dr. R. M. Sievert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det av intresse att utföra kontrollmätningar i fantom. Sådana mätningar hava även i senare tid utförts på Radiumhemmets Fysiska Laboratorium med små sfäriska kondensatorkammare, varvid i allmänhet mycket god överensstämmelse erhållits mellan beräknade och observerade värden. I en del fall hava dock avvikelser konstaterats, utan att orsaken därtill kunnat förklaras.
En komplikation av doseringsproblemet vid radium uppstår på grund av den sekundära /3-strålningen. Denna kan i en del fall till och med göra det omöjligt att ens i relativt mått fysikaliskt bestämma den strålning, som är biologiskt verksam.
Mätningar, som icke utföras direkt på patienter, giva emellertid i många fall missvisande resultat. Orsakerna härtill äro först och främst att människokroppen ju ingalunda kan anses bestå av ett homogent material, då en väsentlig skillnad förefinnes i absorption och sekundärstrålning mellan muskler, fett och i all synnerhet ben. Vidare har man i många fall att räkna med luftvolymer i kroppen, vilka äro mycket svåra att efterbilda vid fantommätningar. Som exempel härpå kunna nämnas huvudets alla håligheter, bröstkorgens och tarmarnas luftinnehåll. Det visar sig även, att mätningar på patienter ofta giva rätt avvikande resultat mot dem, som erhållas vid de schematiserade förhållanden, som förekomma vid fantommätningar. Mätningar på patienter ställa emellertid stora krav på metodiken både med hänsyn till tillförlitligheten av de observerade värdena och till det tekniska genomförandet, d. v. s. ionisationskammarens anbringande. Denna får nämligen ej störa behandlingen, vare sig genom att inverka på strålningsfördelningen t. ex. på grund av absorption, eller genom att i alltför hög grad taga läkarens eller personalens tid i anspråk. Detta senaret skulle betyda en minskning av det antal patienter, som komma i åtnjutande av behandling.
Här har kondensatorkammaremetoden givit nya möjligheter. Vid de få mätningar, som över huvud taget voro möjliga att genomföra med tidigare metoder, måste en ömtålig eller komplicerad elektrostatisk mätapparatur (elektrometer eller förstärkaranordning) användas vid själva undersökningen. Vid kondensator-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
