Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödelektrisk emission från med främmande substanser beklädda metallytor av dr. G. Siljeholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förses med ett tunt platinaskikt, genom katodförstoftning eller termisk förångning av en platinaelektrod.
En så preparerad elektrod emitterar redan vid 270° C en mätbar jonström och från temperaturer över c:a 425° C en mätbar elektronstföm.
En annan glödelektrodbeläggning, som skall utgöra en stark och konstant jonkälla, består enligt Thomson40 av en aktiv beläggning, som huvudsakligen innehåller aluminiumfosfat med spår av alkali- eller jordalkaliföreningar. Murawkin,35 som ingående undersökt denna jonkälla medelst en mass-spektrograf, finner, att den bl. a. synnerligen väl emitterar alkali- och jordalkalijoner, men även magnesium- och aluminiumjoner i mätbar mängd. Murawkin föredrager som jonkälla ett överdrag av Jenaglas på en platinakärnmetall. Denna kombination finner han emittera en kaliumjonström, som hundrafalt överträffar den KuNSMANska kombinationen.
De emissionsströmmar, som erhållas från olika jonemittatorer, äro i hög grad beroende på elektrodernas förbehandling och den tid, under vilken elektroden använts. Med tiden inträffar en stark förminskning av antalet vid ytan förefintliga för emissionen disponibla joner, varigenom jonutsändandet begränsas. Nya joner tillföras ytan genom kombinerad elektrolys och diffusion, men under glödelektrodens drift synes strukturändringar uppstå i det aktiva skiktet, vilka starkt kunna hindra nytillförseln av joner till elektrodytan. Dessa företeelser förklara, varför olika forskare med samma emissionsmaterial ofta erhålla vitt skilda resultat, något som f. ö. slående erinrar om förhållandena och svårigheterna vid oxidkatodens utforskning.
De beskrivna glödelektroderna för utsändning av positiva joner ha fått sin huvudsakliga användning som jonkällor vid massspektrografiska undersökningar. Företagna försök att tekniskt utnyttja deras emission ha hittills ej varit särdeles framgångsrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
