Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I första häftet av Ymer för 1935 har Kungl.
Vetenskapsakademiens preses, överdirektör Axel Gavelin, tecknat en minnesruna
över den bortgångne akademiledamoten, vari trots den avmätta
knappheten en allsidig översikt lämnats av
Carlheim-Gyllenskölds verksamhet, avslutad med omdömet, att denne »var själv
ett exempel på en man, som på ett sällsynt oegennyttigt sätt,
utan tanke på egen fördel eller personlig belöning, ställde alla
sina krafter i vetenskapens tjänst».
Med Carlheim-Gyllensköld bortgick vårt lands främste
forskare på jordmagnetismens område, där han inom skilda
grenar varit verksam sedan 1886. Om en jämförelse med hänsyn
tagen till förhållandena i Norden tillätes, är förvisso omdömet
berättigat, att Carlheim-Gyllensköld utgör en svensk
motsvarighet till Christopher Hansteen eller om man vill skärpa
detsamma, att han av svenska forskare på jordmagnetismens
område kommer denne närmast. Arvet efter Hansteen hade
vid Uppsala Universitet förvaltats av Anders Jonas Ångström,
och efter honom uppbars intresset för jordmagnetism av Robert
Thalén, G. Lundqvist, B. Solander, för att nämna några av
dem, som voro verksamma i Uppsala vid den tid, då
Carlheim-Gyllensköld därstädes år 1878 började sina akademiska studier.
Han får uppleva förberedelserna till Sveriges deltagande i första
internationella polarårets 1882—83 arbeten genom expeditionen
till Spetsbergen och medföljer densamma med
norrskensforskning som främsta uppgift. Vi se här de krafter, som riktat
Carlheim-Gyllenskölds intressen mot geofysikens område, där han
söker sig fram med matematisk analys av problemen.
När det gäller att lämna en redogörelse för hans jordmagnetiska
arbeten, torde den kronologiska ordningen få övergivas och
början göras med de teoretiska arbetena. Bland dessa tillkommer
främsta platsen gradualavhandlingen, utgörande en studie över
sekulära variationen i det jordmagnetiska fältet med titeln
»Sur la forme analytique de 1’attraction magnétique de la terre
exprimée en fonction du temps». Avhandlingen ventilerades i
Uppsala den 26 sept. 1896 å universitetets lärosal IX och
försvarades på svenska, vartill Kungl. Ecklesiastikdepartementet givit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
