- Project Runeberg -  Kosmos / Band 13. 1935 /
25

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

small, compact pamphlet is the product of an immense amount
of computing; for those not acquainted with such computations
can scarcely appreciate the magnitude of the work involved. The
author’s industry is all the more astonishing, as he has published
within the last few years a whole series of time-consuming
researches.»

Carlheim-Gyllenskölds avhandling vart färdig i rätta
ögonblicket. De närmast följande åren medför stora framsteg på
området. 1898 tryckes i Bristol-kongressens förhandlingar J. C.
Adams efterlämnade arbete över Gauss’ koefficienter för epokerna
1845 och 1880. 1897 utkommer i S:t Petersburg H. Fritsches
beräkning av samma konstanter för 1885, varvid han utnyttjat de
skatter av gamla observationer, som van Bemmelen funnit i
holländska, engelska och franska arkiv. 1899 följer en studie över
sekulärvariationen i elementen i den allmänna teorien omfattande
tiden 1600—1885 och 1900 en liknande för tidsområdet 1550—
1915. 1913 utgiver samme outtröttlige författare en fortsättning
försedd med isogonkartor för vart 50:e år mellan 1000—1550.
Det måste påpekas, att Fritsche ej använt minsta
kvadratmetoden utan ett arbetsbesparande sätt att lösa gruppekvationerna,
som han kallar »die Methode der kleinsten und grössten
Coeffi-cienten.»

Karakteristiskt för Adams och Fritsches arbeten är, att flera
termer medtagits i potentialutvecklingen. Enligt uttrycket i (i + 2)
medföra termer t. o. m. 6:e ordningen 48 konstanter, t. o. m. 7:e
ordningen 63 sådana. På grund av konvergensen blir, som
Fritsche uppvisat, resultaten ej bättre med 63 än med 48
konstanter; de efterföljande termerna inverka då ej längre märkbart
på de föregående.

Efter 1897 fortsätter Carlheim-Gyllensköld på den inslagna
vägen. Med användande av nyupptäckt äldre material planerar
han en omräkning av sina konstanter a™, f££ omfattande
utvecklingen till och med 6:e ordningen. 1899 utdelar Kungl.
Vetenskapsakademien halva årsräntan av Wallmarkska
donationen som understöd för räknearbetet, och 1906 tryckes
resultatet i Arkiv för Mat., Astr. och Fys. under titeln »Note sur le

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1935/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free