Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kritiskt bearbetat av svenska sjöofficerare under åren 1852—55
utförda D-bestämningar vid våra kuster och i Vänern samt helt
genomräknat och utgivit kommendör Th. Arwidssons under åren
1860—61 verkställda observationer av Z), H, I å 40 orter belägna
utmed våra kuster. Som en avslutning på sina
fältmätningsarbeten har han reducerat alla tillgängliga svenska
observationer till en gemensam epok 1 sept. 1892. Undantagas
punkterna längs norrländska kusten omfattar vår kännedom om de
magnetiska elementen vid nämnda epok området söder om
latitud 60°.
Carlheim-Gyllenskölds fältmätningar ansluta sig till de
arbeten, som påbörjades av A. J. Ångström 1844 och som
fortsattes av Lundqvist 1869, Thalén 1869—82 och Forsman 1871.
Medan samtliga dessa forskare med hänsyn till den vidlyftiga
utrustning, som erfordras för deklinationsbestämning, inskränkt
sig till mätning av H och I, utför Carlheim-Gyllensköld
fullständiga bestämningar omfattande D, H och I. Under sin
första resa sommaren 1886 till Östergötland, Småland, Öland
och Blekinge, resulterande i uppmätning av 58 punkter, har han
för nedbringande av den instrumentella utrustningen sett sig
nödsakad bestämma I enligt metoden med induktion i stavar av mjukt
järn. Dessa togo liten plats i instrumentlådan för den Lamontska
reseteodoliten. Bestämning av kronömeterns stånd under resan
verkställdes enligt metoden med korresponderande solhöjder,
då det lilla passageinstrumentet, som kunde monteras på den
Lamontska teodoliten, ej medgav att med erforderlig
noggrannhet mäta solhöjden absolut. Bestämning av mirarnas azimuter
bestämdes på vanligt sätt medelst solobservationer.
Deklinationsnålen till det Lamontska instrumentet är upphängd i en
kokongtråd. Spegelns kollimationsfel, som bestämdes i Uppsala
den 20 juni till + 31’.8 och den 20 okt. till 32’.2, har således varit
konstant under resan. Torsionen i tråden beräknades ur de 7
deviationsbestämningar, som ingingo i en serie för bestämning av
H : M, där M är deviationsmagnetens moment. Produkten HM
bestämdes på vanligt sätt med svängningar. Någon ny
absolutbestämning av H företogs inte, utan Carlheim-Gyllensköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
