- Project Runeberg -  Kosmos / Band 13. 1935 /
38

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Överensstämmelsen är god utom beträffande A02, som
huvudsakligen beror på deklinationens ändring med X och som ej kan
utfalla med större noggrannhet, då det undersökta området är
långsträckt i riktning N till S.

I anslutning till ovan refererade uppmätning företar
Carlheim-Gyllensköld under vårvintern 1889 en serie mätningar på
isbelagda sjöar inom ett mindre område beläget vid gränsen
mellan Småland och Östergötland. Stationernas medelavstånd var
10 km, och sjöarnas djup å observationspunkterna hava varierat
mellan 4 och 29 m. Reduceras mätningarna till epoken 1886.6,
erhållas följande avvikelser från de i föregående arbete beräknade
terrestriska linjerna:

AD = — 0° 51’ ± 28’; AH + VLV ± 88^; AI = + 6’.3 ± 7’.

Då antalet stationer endast utgjorde 13, har orsaken till denna
differens ej kunnat siffermässigt fixeras. Av betydelse är
emellertid, att dessa mätningar på igenfrusna sjöar äro de första i
sitt slag i Sverige. Bortser man från mätningar under
polarexpeditioner, har metoden kommit till användning av A. F.
Tigerstedt, som på A. E. Nordenskölds initiativ under mars
och april 1898 undersökte den stora anomalien i trakten av
Jussarö i Finska viken. På senare tid har tillvägagångssättet
upptagits av chefen för Finlands jordmagnetiska uppmätning, Dr J.
Keränen, som vid 18:e skandinaviska naturforskarmötet i
Köpenhamn 1929 framlade sina erfarenheter från mätningar
1926—1929, varav framgår, att metoden med säkerhet kommer att
få ökad betydelse.

Carlheim-Gyllenskölds andra stora uppmätning utfördes
1892. Genom tillmötesgående från Telegrafverkets sida erhöll
han under hela resan tiden från Stockholms observatorium
telefonledes, vilket betydde förutom ökad noggrannhet
reducering av utrustningen, sparad tid i fält och tidsberäkningarnas
bortfallande. Därför kunde inklinationen bestämmas med ett
särskilt instrument, utan att packningen ökade. För att medhinna
flera punkter bestämdes I i allmänhet utan ommagnetisering,
vilket medförde anbringande av en korrektion, som erhölls ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1935/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free