Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämföres kartan över yttätheten hos den lokala magnetismen
med inklinationskartan, framträda betydande likheter, vilket
visar, att yttätheten följer i stort sett vertikalintensitetens
variationer, som beräknas mycket lättare än variationerna i g" och
som därför under senare tid huvudsakligen kommit till
användning för undersökning av anomalier.
Under rubriken »Verification de la théorie du potentiel:
controle des calculs» lämnar Carlheim-Gyllensköld på några få
rader i samma arbete (kap. III § 2) ett mycket uppmärksammat
bidrag till frågan om existensen av elektriska strömmar
passerande jordytan. Kan jordmagnetismen fullständigt uttryckas
genom en potential, skall enligt Gauss J* H cos (H, s) ds längs en
sluten kontur vara noll, men integralen antar värdet 4m, om
strömstyrkan (i) passerar jordytan. Man har häri en möjlighet att
undersöka, om någon del av det jordmagnetiska fältet saknar
potential, vilket Adolf Schmidt förmodat.
Carlheim-Gyllensköld tillkommer äran av att vara den förste, som i detta syfte
utnyttjat sitt material. Integrationen utföres längs 8 sfäriska
trapetser, och resten eller skillnaden från noll, A — , erhålles ur
—0.97, —1.23, +6.09, +5.13, —1.33, —1.61, —4.87, —8.86,
där de 4 numeriskt största värdena hänföra sig till trapetser
mellan 58° och 60° latitud eller i gränsområdet för uppmätningen,
där punkttätheten är avtagande. Då värdena på linjeintegralerna
äro av samma storleksordning som observationsfelen i de
observerade elementen, talar kalkylen emot förefintligheten av vertikala
strömmar. Liknande resultat erhöll Rücker i England 1896
och Tanakadate i Japan 1904. Till ett annat resultat kom L. A.
Bauer, som undersökte ett av Adolf Schmidt sammanställt
material omfattande ett bälte runt jorden mellan 60° N och 60° S
uttrycket
De funna restvärdena uttryckta i y äro i ordning I—VIII följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
