Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vilhelm Carlheim-Gyllensköld som jordmagnetiker av lektor Kurt Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det andra specialfallet behandlar den punkt, där storaxeln (2b)
skär markytan och som bestämmes av koordinaterna a = 0,
B = b. Man finner =— JJ ==— 11.724 och —= 0.2866;
„ da op da
^_ 2.1581 samt ^ber =2.1771 CGSoch<pber = + 133°.56.
Vid ellipsoidens topp varierar F mycket starkt; 9 m från
ändpunkten av axeln har i^ber gått ned från 2.1771 till 0.8279 CGS.
Man kan därför ej begära bättre överensstämmelse än den som
framgår genom jämförelse med följande siffror med beaktande av
att ellipsoidens topp svarar mot koordinaterna y =—242. l m,
z = 44.3 m.
ur obs. beräknade:
y F <p
— 350 m 0.3518 CGS + 157.°oi
300 0.4881. + 143.20
250 0.6619 + 82.58
200 0.5485 + 60.14
Rent praktiskt sett är bestämningen av ellipsoidaxeln b på
grafisk väg förbunden med stora svårigheter, vilket torde framgå
av fig. 4. Till det definitivt antagna värdet, b — 750 m, har
Carlheim-Gyllensköld kommit genom att pröva
överensstämmelsen mellan beräknade och observerade F, cp-värden i punkten
f} = 0, a = a’ för några olika b-värden samt därvid funnit den
minsta avvikelsen för b = 750.
Ur teoretisk synpunkt är Carlheim-Gyllenskölds beräkningar
av stor betydelse, då därav följer, att magnetiseringen av
malmkroppen helt och hållet låter förklara sig genom induktion av det
normala jordmagnetiska fältet.
Förutom detta arbete fanns intill 1929 på området endast
ytterligare R. v. Eötvös’ beräkning av magnetiseringen av
geologiska massor utförd i samband med dennes geodetiska arbeten i
Ungern, varvid magnetiska mätningar kombinerades med
gravimetriska med Eötvös’ torsionsväg.
H. Haalck, Potsdam, har 1929 räknat på
Carlheim-Gyllenskölds mätningar med begagnande av v. Eötvös’ formler, en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
