Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spektroskopiska studier över tvåatomiga molekylers absorption av fil. lic. Birger Grundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Å (a och 6 i fig. 9). Man har hitintills funnit i absorption,
emission och fluorescens sammanlagt 12 skilda bandsystem. Av
dessa äger endast ett enda diskret karaktär med skarpa
bandkanter, och detta band har för övrigt hitintills ej kunnat inordnas
i Hg2-molekylens termschema, alla de andra bestå av diffusa
eller kontinuerliga band. Dessutom har framgått ur bandanalysen,
att dessa 11 band allesamman kombinera med grundtillståndet i
molekylen. Det är därför mycket naturligt att söka orsaken till
bandens diffusa karaktär i en instabilitet hos grundtillståndet.
Undersökningar, som ursprungligen utförts av Franck och
Grotrian, sedermera av Koernicke, Mrozowski, Kuhn och
Freudenberg och många andra, ha visat, att det genomgående
diffusa utseendet av banden kan förklaras därigenom, att
grundtillståndet består av en mycket lös bindning mellan tvenne
normala Hg-atomer, en s. k. van der Waals-(v. d. W).-bindning.
Liknande förhållanden återfinnas i Cd2 och Zn2.
Molekyler, som äro bundna av v. d. W.-krafter, intaga en
mellanställning mellan stötparen och de äkta, av valenskrafter bundna
molekylerna. För små kärnavstånd överväger vid v. d.
W.-molekyler repellerande valenskrafter, vilkas potential avklinga som
e~~a’r. Dessa motverkas av en v. d. W.-attraktion, vars
potential är proportionell mot 1/r6, varigenom det utbildas ett flackt
potentialminimum vid stora r-värden (3 å 4 Å). v. d.
W.-bindningen utmärkes alltså av ett mot stora kärnavstånd förskjutet
jämviktsläge samt av liten dissociationsenergi. Vi skola nu
närmare studera denna typ av potentialkurvor med hjälp av
absorptionsundersökningar av ett speciellt Hg-band vid X 2540.
I ett arbete av Kuhn och Freudenberg återfinnes en
detaljerad beskrivning av detta bands utseende under olika betingelser
i absorptionskärlet. Som kontinuerlig ljuskälla använde de en
vätelampa och som ugn en förut beskriven enkel T-rörsugn. I
figur 10 visas en serie upptagningar vid konstant temperatur och
varierande tryck: 15, 34, 74, 164, 360, 720, 1670, 3250 och 6080
mm Hg. Det absorberande skiktets längd var 70 cm. Vid det
lägsta trycket 15 mm återfinnes Hg-linjen 2536.7 Å som en skarp
linje, intill vilken på den långvågiga sidan de första tecknen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
