Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasta lösningar med variabelt atomtal i elementarcellen av docent Gunnar Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i y-järn (austenit) kolatomerna äro inlagrade i y-järngittrets
mellanrum. Ett stort antal analoga fasta lösningar ha senare
blivit påvisade. Framför allt gäller detta fasta lösningar av väte,
bor, kol och kväve i övergångsmetaller (3). Ett villkor för
uppkomsten av dessa s. k. inlagringslösningar tycks vara att de lösta
atomerna äro tillräckligt små i förhållande till metallatomerna.
Inlagringslösningarna kunna också karakteriseras som fasta
lösningar, bildade genom addition av atomer till ett givet gitter.
Senare konstaterades även fasta lösningar, vilka enklast kunde
anges som bildade genom subtraktion av atomer från ett gitter.
Sålunda äro lösningarna av svavel i FeS (4, 5), selen i FeSe (6)
och syre i FeO (7) bildade genom subtraktion av järnatomer från
gittren med sammansättningen FeX. Därigenom bli
gitterpunkter, som ursprungligen varit upptagna av järnatomer, obesatta.
Det är naturligtvis, teoretiskt sett, likgiltigt, om en fast
lösning hörande till någon av de två sistnämnda typerna betecknas
som en additions- eller som en subtraktionslösning. Den använda
termen beror endast på vilken av homogenitetsområdets gränser
som tages som utgångspunkt. Ofta karakteriseras emellertid
endast den ena gränsen av ett väldefinierat gitter och i så fall är
det naturligast om denna gräns väljes. Sålunda är det enklast
att betrakta austenit som en additionslösning, i vilken kolatomer
äro adderade till ett y-järngitter. Teoretiskt kan dock austeniten
även anses som en lösning erhållen genom subtraktion av
kolatomer från det gitter, som motsvarar den högsta kolhalten. Då
emellertid varken denna kolhalt eller det däremot svarande gittret
kunna väl definieras, är ett sådant betraktelsesätt ej lämpligt.
Om alltså termerna additions- och subtraktionslösning kunna
vara värdefulla för beteckning av vissa typer av fasta lösningar
kunna de som sagt teoretiskt ej särskiljas. I det följande
behandlas båda som tillhörande en gemensam typ för vilken
beteckningen »mellanrumslösningar» (Zwischenraumlösungen, interstitial
solutions) torde kunna användas (8). I speciella fall kan sedan en
mellanrumslösning anges som en additions- eller
subtraktionslösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
