Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moderna precisionsur och deras betydelse för tidsenhetens definition av fil. mag. Tryggve Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minskning i gångmekanismens störande återverkan på pendeln.
Sista steget i denna utveckling, den praktiskt taget fria pendeln,
kar tagits först i våra dagar genom den engelske ingenjören
Shortts uppfinning av det efter konom uppkallade uret.
Skortturet består egentligen av tvenne med varandra
samverkande ur. Det ena av dem, kar endast att sörja för själva
tidmätningen. Det andra, därmed synkroniserade »slavuret» övertager
för bådas räkning uppgiften att utlösa impulsmekanismen.
Grundidén är alltså att genom en lämplig funktionsfördelning i största
möjliga utsträckning frigöra själva mätorganet från
gångmekanismen.
I princip finnes detta uppslag realiserat redan i ett av den
engelske finmekanikern R. J. Rudd år 1899 utfört, kelt mekaniskt
ur. Rudd synes emellertid själv icke ka varit medveten om det
väsentliga i sin uppfinning eller insett dess betydelse.
Ett instrument, med vars bjälp den antydda grundidén på ett
sällsynt följdriktigt ock framgångsrikt sätt kunde genomföras,
fann mr Shortt i det s. k. synckronomeuret, vilket framgått ur
den storartade utveckling av de elektromekaniska uren, vars
förtjänst huvudsakligen tillkommer mr F. Hope-Jones.
Synchronomeurets konstruktion och verkningssätt visas i den
sckematiska fig. 6. Det för amplitudens vidmaktkållande
erforderliga energitillskottet levereras av en fallvikt, som, utom under
själva impulsögonblicket, fritt uppbäres av en spärrkake. Genom
en enkel, av pendeln manövrerad mekanism frigöres den emellertid
två gånger i minuten och kommer då, efter att ha genomlöpt en
kort fallsträcka, att med en liten rulle vila mot den med
pendelstången fast förbundna impulsskenan. Impulsen avlämnas i det
ögonblick pendeln i sitt utslag åt vänster passerar nolläget genom
fallarmens avrullning mot impulsskenans snett avskurna
ändstycke.
Fallarmen frigöres därvid på nytt, pressas genom sin egen tyngd
mot en kontaktskruv ock sluter strömmen till en elektromagnet
som kastar den tillbaka i utgångsläget. Hela förloppet —
impulsutlösning och »uppdragning» — tager ungefär 0.3 sek. i
anspråk ock återkommer på nytt först efter 30 sekunder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
