Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blixtens urladdningsegenskaper av professor Harald Norinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I vissa fall karakteriseras, som vi redan anfört, de
oscillografiskt upptagna urladdningarna av överlagrade variationer med
låg amplitud. Ett typiskt exempel på urladdningar av detta slag,
överförda i linjär skala, är återgivet i fig. 20. Kurvorna tillhöra
partialurladdningar i två blixtar, vilka med något tidsmellanrum
följt efter varandra. De överlagrade hastiga variationerna
uppträda sporadiskt och på långt när icke i alla blixturladdningar.
Deras varaktighet med hänsyn till period, där den är
regelbundet utvecklad, har växlat mellan 0.2 till 8 //sek. och med ett
vanligt värde liggande mellan 1—2 /jsek. I vissa
partialurladdningar kan man räkna ända till 50—75 sådana överlagrade
variationer kommande i följd efter varandra. Variationerna äro
nästan undantagslöst aperiodiskt dämpade. Det har ännu icke
varit möjligt att med bestämdhet fastställa orsaken till dessa
överlagringar. Man kan tänka sig, att sidourladdningar till en
redan utbildad blixtbana uppväcka periodiska dämpade
variationer, vilka utsträckas efter en kortare del av den ioniserade
blixtkanalen och vilka under gynnsamma omständigheter
emitteras med den från blixtbanan utgående fältförändringen.
Vi ha i det föregående uppvisat, att en blixt i vanlig
bemärkelse i de flesta fall är sammansatt av flera på varandra följande
delurladdningar. Varje sådan delurladdning drager med sig en
viss laddningstransport mellan vissa områden i åskmolnet
(urladdningsområdena). Man kan härvid tänka sig flera alternativ
ifråga om blixtbanorna. Urladdningarna kunna antingen taga
sin väg mellan två volymladdningar inom åskatmosfären med
motsatt polaritet, vilket är ett vanligt fall (s. k. molnblixtar) eller
de kunna utbilda sig mellan en viss molnladdning och jord (s. k.
åskslag till jord). Den senare urladdningsvägen är icke så ofta
förekommande som den nyss nämnda och torde enligt våra
iakttagelser vara endast tiondelen så vanlig som urladdningar mellan
molnpartier. Man har även att räkna med urladdning från en
laddad volym i åskmolnet och mot ett i det primära stadiet
fältlöst område i den fria atmosfären (urladdningar åt sidorna eller
uppåt från åskmolnens laddade områden). Dessa urladdningar
äro sällsynta och kunna väl knappast betraktas som blixturladd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
