Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade 63 eMV, har genom blyplattans inflytande nedsatts
till 23 eMV. Det råder intet tvivel om partikelns
rörelseriktning och alltså ej heller om laddningens tecken. Banan är
åtminstone tio gånger längre än vad ett protonspår skulle vara.
En proton av motsvarande energi har nämligen betydligt
kortare räckvidd.
Andersons apparat arbetade emellertid i blindo. Övervägande
antalet plåtar visade inga spår; det var helt och hållet överlämnat
åt slumpen, om en exponering skedde just i det ögonblick, då en
kosmisk stråle passerade Wilsonkammaren. I allmänhet erhölls
en lyckad exponering en gång på trettio. En förbättring infördes
av Blackett och Occhialini (Cambridge). De placerade den
vertikalställda expansionskammaren mellan två Geiger-rör, det ena
ovanför, det andra nedanför Wilsonkammaren. Rören tjänstgöra
som relän; först då båda verka samtidigt, utlöses en mekanism,
som framkallar expansion av luften i kammaren och samtidigt
exponeras filmen. På de sålunda erhållna fotografierna kunde i
de allra flesta fall iakttas spår av snabba partiklar. I allmänhet
synes en enda, nästan rätlinig bana, men på ungefär 20 % av
fotografierna kunna två eller flera spår samtidigt iakttas. Fig. 2,
sid. 78 i band 13 av Kosmos visar en av Blackett-Occhialinis plåtar
med 16 partikelbanor, vilka alla tyckas utgå från det omgivande
apparathöljet. Kameran var placerad i ett magnetfält på 3,300
gauss, som tydligt krökt några av banorna. Så synas till vänster
två spår av negativa elektroner, energi 15 eMV; till höger
observeras två positronspår med energier på 12, resp. 45 eMV. Ett stort
antal spår äro nästan rätliniga. Liknande knippen av ett stort
antal partikelspår kunde iakttas på flera fotografier. De kallas
på engelska »showers», på franska »gerbes»; vi kunna benämna
dem »skurar» eller »knippen». Det förefaller, som om de
framkallades av något slags explosion av en atomkärna. Det bör
observeras, att man aldrig iakttagit spår från den stråle, som ger
upphov till skuren.
Även Anderson och hans medhjälpare övergingo senare till
samma metod. De använde betydligt starkare fält än
BlackettOcchialini och erhöllo åtskilliga mycket vackra bilder av skurar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
