Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kosmiska strålningen. Av fil. lic. Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 17. Den vertikalt infallande höjdstrålningen som funktion av djupet
under atmosfärens övre gräns. Ordinata är logaritmen för den vertikala
höjd-strålningen; abscissa är djupet, uttryckt i lufttrycket (kg/cm2). Kurvor,
erhållna av olika observatörer. (Enligt Compton.)
iakttagelser på stor höjd samt genom observationer med
joniseringskammare nedsänkta ända till 300 m under havsytan,
bestämmer han absorptionskurvan för den kosmiska strålningen och
finner den fullt kontinuerlig.
Regener finner i höjdstrålningen icke mindre än fem
komponenter av olika hårdhet. Även Millikan kommer till liknande
resultat. Dessa beräkningar ha emellertid gjorts på grundval av
antagandet att strålningen är av vågnatur.
En kritisk, och som det förefaller, synnerligen välgrundad analys
av absorptionskurvan har utförts av Auger. Enligt hans åsikt
kan kurvan åtminstone approximativt förklaras, om man antar,
att primärstrålningen består av två komposanter med väsentligt
olika hårdhetsgrad; han kallar dem D och M (dur et mou).
Det fordras här ännu flera iakttagelser, innan man med visshet
kan bedöma riktigheten av den ena eller den andra åsikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
