Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya jätteteleskopet. Av docent Yngve Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dimensioner bliva de mekaniska anordningarna synnerligen
komplicerade. i
För att i möjligaste mån reducera instrumentets vikt har man
gått in för ett teleskop av relativt kort brännvidd (16.8 m).
Beträffande själva uppställningen har man tvekat inför ett par olika
alternativ, men man synes nu ha valt en montering av det slag
som synes i fig. 1. Det är en helt ny typ av
instrumentuppställning, som här kommit till användning. Den påminner i vissa
avseenden om Hooker-teleskopets (Fig. 3) men skiljer sig från
detta framför allt ifråga om timaxelns övre fäste. Hos det nya
instrumentet vidgar timaxeln upptill ut sig till en stor öppen
båge, som löper på två mäktiga rullar. Tuben kan därigenom
riktas även mot himmelspolen, vilket icke är möjligt med
Hooker-teleskopet. Detta innebär en avsevärd förbättring med hänsyn
till fotometriska arbeten, ty stjärnorna vid himmelspolen, som
ju kunna observeras vid alla tider på året, kunna användas vid
bildandet av en fotometrisk normalskala, till vilken andra
stjärnors magnituder sedan lämpligen anslutas. Den s. k.
»polarsekvensen» blir med andra ord tillgänglig för det nya
instrumentet, och denna sekvens kommer nu givetvis att utsträckas
till att omfatta betydligt svagare stjärnor än hittills.
Den nya anordningen kommer dock säkert att erbjuda ganska
stora svårigheter i konstruktionshänseende. De rörliga delarna
hos instrumentet beräknas få en vikt av ej mindre än 425 ton,
och det blir därför ej lätt att övervinna friktionsmotståndet i
rullarna. Man har emellertid tänkt sig att lösa problemet så,
att den vridande kraften anbringas såväl vid timaxelns övre som
nedre ända.
En mycket intressant detalj hos det nya instrumentet är det
slutna observationsrummet vid övre ändan av den c:a 20 meter
långa tuben. I stället för att använda en s. k. Newton-spegel,
som kastar ljuset mot tubens sida, arbetar observatören direkt
i principalfokus, och han utför sina observationer från ett
cylinderformat rum, genom vars nedre del ljuset träder in. Rummet
är tillräckligt stort för att han bekvämt skall kunna sitta i en
vridbar observationsstol. Under sig har han ett instrumentbord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
