Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya jätteteleskopet. Av docent Yngve Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan alla trådsektioner på detta vis förarbetats och överdragits
med en ren aluminiumhinna, kan beläggningen av spegeln taga
sin början. Var och en av sektionerna tändes ånyo (c:a 15 sek.
med 20 volts spänning) men nu med den ovannämnda skopan
skjuten åt sida, så att aluminiumstrålarna kunna nå glasytan.
Denna får då en speglande beläggning av utomordentlig hög
glans.
Det kan vara ägnat att förvåna att aluminium, som oxideras
så lätt i luften, skall utgöra ett lämpligt material för beläggning
av speglar. Den omständigheten att spegeln, då luften åter
släppes in i klockan, omedelbart oxideras på ytan, är emellertid just
en av anledningarna till varför man valt aluminium som
beläggningsmaterial. Den tunna oxidhinna som bildas, är
nämligen fullständigt genomskinlig, och den är mycket hård och
motståndskraftig för såväl mekanisk som kemisk åverkan. Under
mitt besök i Pasadena hörde jag berättas en episod, som är
ganska belysande för aluminiumspeglars motståndskraft. Man
önskade ritsa en aluminiumspegel för att framställa ett plangitter.
Diamanten i ritsmaskinen gav emellertid inga ritsor i den av
oxidskiktet skyddade spegeln. Man hittade då på det knepet
att först belägga ett glas med aluminium och sedan omedelbart
därefter, utan att giva luften tillträde, överdraga
aluminiumhinnan med silver enligt samma metod. Silverhinnan skyddade
aluminiumspegeln för oxidering, och ritsmaskinen fungerade nu
som vanligt. Därefter tvättade man gittret med HN03 varvid
silvret försvann, men aluminiumgittret förblev oskadat.
Denna aluminiumspeglarnas beständighet är naturligtvis en
utomordentligt viktig egenskap, som särskilt när det gäller stora
instrument icke nog kan värdesättas. De vanliga silverspeglarna
fördärvas ju ganska snart genom luftens inverkan och måste
förnyas minst en gång om året, ja i städer med rökig atmosfär
betydligt oftare. En sådan procedur har alltid sina risker, ty
den varje gång återkommande poleringen kan tillföra glaset
repor. På Mount Wilson har man därför nu aluminiserat
samtliga speglar, även 21/2-meters-instrumentet. Stockholms
Observatoriums spegel är ännu ej behandlad enligt denna metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
