Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om de elektriska och magnetiska storheterna. Av fil. lic. Erik Ingelstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa definitioner. H, som är besläktad med elektricitetslärans
D, är en kvantitetsstorhet, och B mäter liksom E en intensitet.
Deras skilda natur är uppenbar, trots att motiveringen bör göras
mycket mindre fragmentarisk än här.
Kvoten mellan de likriktade vektorerna B och H är en storhet,
som karakteriserar mediets »magnetiserbarhet», d. v. s. flödets
styrka i förhållande till det av strömmarna bestämda H, och den
benämnes sedan gammalt permeabilitet ju:
B
Vektorerna H och B äro formellt desamma som vi sedan gammalt
lärt känna under dessa beteckningar. Av historiska skäl ha de
dock mestadels definierats på annat sätt. Där man fasthållit
vid dimensionslösheten hos jlc ha båda storheterna interpreterats
som fältstyrka. H är den fältstyrka, varmed kraftverkningar
enligt Coulombs lag kunna beskrivas, och för att erhålla B
för ett magnetiskt medium har man företagit det konstgreppet att
omgiva den betraktade punkten med en lufttom spalt och
definierat B som summan av fl" och den ytterligare kraft pr enhetspol,
som orsakas av de på spaltens sidor genom »polarisationen»
uppkomna magnetismmängderna. B och H ha alltså enligt detta
betraktelsesätt fullkomligt samma fysikaliska tydning. (Se t. ex.
framställningen i Knudsen, Laerebog i Fysik.) Tack vare
enhetsvärdet för permeabiliteten ha de dessutom haft exakt samma
värde i vacuum. Man har därför icke alls skilt på dem för vacuum
eller luft utan där överhuvud endast talat om fältstyrkan H.
Vektorn B har man i regel tagit hänsyn till enbart inom de starkt
magnetiska kropparna i ett fält.
Detta framställningssätt är i ljuset av det som här tidigare
sagts icke fysikaliskt tillfredsställande. Man måste nämligen
hålla klart, att H och B innebära två olika sätt att karakterisera
fältet. Det är alltid B som är direkt tillgängligt för mätning,
antingen man liksom i vår definition väljer att mäta fältet med
hjälp av en inducerad elektromotorisk kraft, eller man mäter
den kraftverkan, som fältet utövar på en inom detsamma befintlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
