Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om värdena på c, e/m, e och h. Av docent Sten von Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom har i fig. 1 Rosa och Dorseys värde tagits med. Detta
passar ju inte heller in på kurvan. Att med stöd av hittills
föreliggande material påstå att ljusets hastighet är variabel är
fullkomligt oberättigat och resultatet av vår granskning blir att
ljusets hastighet i vakuum är 299,780 ± 20 km/sek.
II. ELEKTRONENS SPECIFIKA LADDNING.
Elektronens specifika laddning e/m har varit föremål för ett
mycket stort antal mätningar. De första bestämningarna, som
utfördes av Schuster och J. J. Thomson visade den rätta
storleksordningen oo 107 e.m.e./gram. Noggrannheten hos mätningarna
har sedan ständigt ökats, men först på den allra senaste tiden har
tillförlitligheten kunnat drivas därhän att man har rätt att tala
om precisionsbestämningar. Ännu år 1929 ansåg sig Birge i sin
översikt över de fysikaliska konstanternas värden1 böra skilja på
ett ur avböjningsförsök erhållet värde 1.769 • 107 och ett
spektroskopiskt värde 1.761-107. Som orsak till denna skillnad angav
han, att det i det första fallet gällde fria elektroner och i det senare
fallet elektroner, som ingingo i en atom. Skillnaden har
emellertid visat sig icke vara reell, utan bero på en överskattning av den
uppnådda noggrannheten.
Tabell II ger en översikt av resultaten från de mera tillförlitliga
mätningar, som gjorts under senare tid.
Undersökningarna 1, 2 och 3 ha utförts enligt en modifikation
av en av Wiechert angiven metod. Metoden avser en mätning
av hastigheten (v) hos elektroner med en bestämd volthastighet
(V) genom att låta dem genomlöpa en uppmätt vägsträcka. Vid
början och slutet av denna få de passera genom
plattkondensatorer, över vilka det ligger en växelspänning med känd frekvens.
Den spänning, som accelererar elektronerna, varieras till dess att
en stråle går helt opåverkad rakt igenom de båda kondensatorerna.
1 Reviews of Modern Physics, Vol. I.
8—364034
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
