- Project Runeberg -  Kosmos / Band 14. 1936 /
115

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om värdena på c, e/m, e och h. Av docent Sten von Friesen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och HG är det fältvärde, för vilket ett minimum av elektroner nå
uppsamlaren, blir

De hittills omtalade metoderna ge den specifika laddningen för
fria elektroner. De båda följande gälla däremot elektroner i en
atom. De bruka kallas de spektroskopiska metoderna.

I den första av dessa metoder mäter man uppspaltningen vid
Zeemaneffekten för en viss styrka hos det magnetiska fältet (fl").
Om man bortser från vissa korrektioner betingade av den exakta

Av

teorien för Zeemaneffekten får man e/m = 4ttc-^, där Av
betyder ändringen av frekvensen i magnetfältet H.

I den andra spektroskopiska metoden beräknas e/m ur
Rydbergskonstanterna för lätt och tungt väte eller för väte och
och joniserat helium. Som exempel på de formler som används
för beräkningen kan anges den, som Shane och Spedding använt

F är Faradays konstant,

*H och 2H väteatomernas massor och

R1H och R2H deras Rydbergskonstanter.

I de första tre bestämningarna här ovan förkommer en viss
osäkerhet betingad av eventuella fasförskjutningar i
växelspänningarna. Vidare kunna kontaktpotentialer åstadkomma någon
osäkerhet vid bestämningen av de accelererande spänningarna.
Perry och Chaffee ha använt koncentrationsspolar för att få
bättre definition och intensitet hos elektronknippet. Detta kan
verka ogynnsamt på noggrannheten, varför man nog trots de
angivna större felgränserna måste anse Kirchners mätningar för
något mer tillförlitliga än Perry och Chaffees. Med
Dunningtons anordning behöver man knappast räkna med någon fasför-

för iff och *H:

e/m =

F (2H - XH)

W{W-m) {R2h

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:19:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosmos/1936/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free