Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om värdena på c, e/m, e och h. Av docent Sten von Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha fått en annan gitterkonstant än den stora kristallen. Mot detta
antagande tala emellertid experimentella iakttagelser, bl. a. de
ovan omtalade mätningarna av Du Mond och Bollman. De gåvo
nämligen samma värde på tätheten för mycket små kristaller som
för stora kristallblock.
Man kan sålunda som sammanfattning säga att alla nyare
mätningar ge resultat som gruppera sig omkring värdet
e = (4.800 ± 0.005) -Kr10 e.s.e.,
som därför med de angivna fel gränserna torde utvisa var det
verkliga elektronladdningsvärdet skall sökas.
IV. PLANCKS KONSTANT.
Plancks konstant, h, kan mätas på många olika sätt, men
trots detta är den den minst noggrant kända av de fyra konstanter
vi här syssla med. Den erhålles vid experimenten aldrig ensam
utan alltid i kombination med någon av konstanterna e, e/m och m.
Kombinationen h/en, där n = 3/3, 4/8 e^er 5/s> är den vanligast
förekommande. Detta för med sig, att utom de fel som uppstå
vid själva mätningen, också osäkerheten hos den andra ingående
konstanten kommer in i större eller mindre grad. Tabell IV ger
en översikt över några av de A-mätningar, som i detta
sammanhang speciellt intressera oss.
I denna tabell anges för varje undersökning dels det A-värde,
som experimentatorn själv publicerat och dels ett annat värde,
som beräknats med modernare värden på ingående konstanter.
Vid denna omräkning uppstår ofta en osäkerhet på ett par
enheter i den fjärde siffran, på grund därav att endast ofullständiga
uppgifter lämnats om vilka konstantvärden, som förut använts.
Beträffande felen bör märkas, att hos Feder och Schaitberger
felet i e inte ingår i det uppgivna felet.
Vid fotoeffektmetoden bestämmes h ur de maximienergier, som
fotoelektroner kunna uppnå vid belysning med ljus av ett antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
