Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om värdena på c, e/m, e och h. Av docent Sten von Friesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olika, kända frekvenser. Bestämningen av denna maximala
energi är svår att göra med stor noggrannhet och det erhållna h-.
värdet är därför något mindre säkert än de, som ges av metoderna
II, IV och V i tabellen. Speciellt här Lukirskys och Prilazaevs
arbete utsatts för skarp kritik.
Röntgenmetoden består däri, att man iakttar samhöriga värden
för våglängd och spänning vid den gräns, där emissionen av det
kontinuerliga röntgenspektrum börjar. Härvid håller man den
ena storheten konstant och varierar den andra stegvis.
Intensiteten av det utsända röntgenljuset mätes, och man extrapolerar
till intensiteten noll. Det är svårt att avgöra, hur denna
extrapolation skall göras, och den utgör därför metodens största
felkälla. Felet måste nog uppskattas till åtminstone ett par promille,
om också osäkerheten hos e-värdet tas i betraktande.
Gnan har mätt våglängden för elektroner, vars hastighet
bestämts enligt den av Kirghner använda metoden med avböjning
i växelfält. Han får fram ett värde på h/m som emellertid
dessutom beror av e-värdet på grund av att våglängden mätts i
kristallskalan och ej absolut. Bestämningen enligt denna
intressanta metod har emellertid inte kunnat ge något särskilt noggrant
h-värde.
Den andra elektronböjningsmetoden (v. Friesen) är samma
metod, som ovan beskrivits för elektronladdningsbestämning, med
den skillnaden att e i stället för A eliminerats mellan de Broglies
ekvation och uttrycket för Rydbergskonstanten. Författarens
uppfattning är, att de uppgivna felgränserna rimligen kunna
antas täcka det verkliga h-värdet.
Det sista värdet i tabellen har erhållits ur uttrycket för
Rydbergskonstanten därigenom att man satt in de värden, som vi i
det föregående antagit för c, e och ejm. Noggrannheten hos det
på detta sätt erhållna värdet torde väl kunna mäta sig med vad
som nås på andra vägar.
Om vi sammanfatta tabellvärdena se vi, att en fullt
tillfredsställande överensstämmelse råder mellan de enligt olika metoder
erhållna A-värdena. Härigenom vederlägges f. ö. det påståendet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
