Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1928—1934 års jordmagnetiska uppmätning av Sveriges fastland. Av fil. dr Kurt Molik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då den term, som innehåller andra derivatan, endast i
ogynnsamma fall nått ett belopp av 0.3’, har densamma genomgående
försummats. Fig. 4 ger ett exempel på en av de första
derivatkurvor, som använts vid reduktionen.
Nästa steg har gällt korrektionen för latitudberoendet. Som
allmän regel har fastställts, att om reduktionskvantiteterna AD,
beräknade för de olika registreringsstationerna, skilt sig från
varandra med belopp mindre än 1.4’,’ har medelvärdesbildning
företagits. Det anförda gränsvärdet har framkommit genom
Fig. 4. Första derivatan av D-kurvan för lugna dagar från Näs, juli 1929.
diskussion av de fel, som uppstå vid reduktion av årsmedierna
till den valda epoken.
Vid större differenser har AB för den södra punktgruppen
intill 60° latitud bestämts genom lineär interpolering mellan
AD° värdena från Rude Skov och Lovö
AD = AD\ + (AD°L — AD°R) • (<p - cpR): (<pL-cpR).
Den differens, som uppstår genom att denna formel fått ersätta
den korrektare
S = S°n ~h ~ S°r) ’ (<P — <Pr) ’■ (<Pi — 9>r) j
som ger uttryck åt antagandet om störningskvantitetens lineära
beroende av latituden, cp, har uppskattats till att ligga mellan
0.7’ och 0.3’.
För observationspunkter belägna norr om 60° latitud har AD
bestämts genom grafisk interpolering. Fig. 5 visar exempel
härpå. Men det bör påpekas, att vid detta reduktionsarbete
fall inträffat, där det visat sig omöjligt att uppdraga kurvor av
13—364034
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
