Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1928—1934 års jordmagnetiska uppmätning av Sveriges fastland. Av fil. dr Kurt Molik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med hänsyn till att fall hava inträffat, där värdena ej
möjliggöra entydig lösning vid konstruktionen av ifrågavarande linjer,
har en särskild D-anomali-sifferkarta utarbetats i skalan 1: 2 mill.
med röda siffror för negativ och blåa för positiv anomali, vilken
som bilaga medföljer det sid. 188 citerade arbetet. Då anomalien
uttryckts genom obs.—ber. värden och västlig deklination räknas
negativ, komma negativa anomalivärden att angiva större västlig
och positiva sådana att angiva större ostlig deklination än
beräknats.
Å såväl isogon- som anomali-kartan framträder på ett
iögonenfallande sätt den stora regionala anomali, som med höga
västliga deklinationsvärden resp. negativa anomalivärden giver sig
till känna i syd-nordlig riktning från Väster-Dalälven söder om
Siljan till Hotagen i norr. Det lyckades mig att påträffa denna
anomali redan sommaren 1928 och att inom det jämtländska
kambrosilurområdet vid sydvästra delen av Storsjön finna
anomaliens markantaste yttringar. Se fig. 13. Den största västliga
deklinationen tillhörande anomalien uppmätte jag den 21 juli
1928 i Hovermo, där kambrosiluren från norr tvärt slutar och
rätansgraniten tager vid. Vid epoken 1933.5 är deklinationen i
Hovermo — 10° 30’ och anomalien — 6° 07’. Då anomalien gav sig
till känna även i inklinationen, sökte jag under den återstående
delen av sommaren 1928 samt under sommaren 1929 finna
anomaliens begränsning åt norr. I den fortsatta uppmätningen av
detta regionala anomalikomplex ha dessutom samtliga här ovan
nämnda Geologiska Undersökningens fältmätare deltagit.
Utpräglade negativa maxima inom nämnda komplex sträcka sig
från Emådalen till Kropptjärn, från Kårböle över Ytterhogdal
till Röjan, från Hoverberget till Månsåsen, från Aspås till
Lillholmsjön. Ett annat maximum kring Storuman sträcker sig
upp mot 66° latitud. Anomalien fortsätter till norra änden av
Tjeggelvas; dess begränsning åt öster följer mellan 64.5° till 66.5°
latitud i stort sett 1° väst meridianen. Som en smal kil intränger
från söder mot norr en positiv anomali med maxima från Rusele
över Sorsele till Laisvall och från Racksund över Rebakudden
till Långudden, skiljande från sistnämnda negativa anomali den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
