Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernest Rutherford. Av fil. dr Anna Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1898 blev Rutherford professor vid Mac Gill-universitetet
i Montreal. Här fortsatte han de undersökningar över strålningen
från thorium, som han kort förut påbörjat i Cambridge, och kunde
år 1900 publicera viktiga resultat och visa, att thorium ger
upphov till en radioaktiv emanation. Rutherford och hans
medarbetare Soddy framhöllo som sin åsikt, att radioaktiviteten
består i atomernas sönderfallande. Denna djärva teori möttes från
flera håll med misstro; nian hade svårt att överge den fasta
övertygelsen, att atomen är odelbar, evig och oföränderlig. Men
utvecklingen har visat, att hypotesen var riktig.
Enligt Rutherfords och Soddys uppfattning skulle ur thorium
uppstå ett gasformigt grundämne, vars egenskaper stämplade det
som en ädelgas liksom helium och argon. I olikhet med dessa båda
gaser var det nya grundämnet radioaktivt. Genom noggranna
undersökningar kunde Rutherford visa; att den radioaktiva
gasen å sin sida ger upphov till aktiva beläggningar på fasta
kroppar, med vilka den kommer i beröring. Dessa erhålla sålunda vad
man kallade en »inducerad» aktivitet — en benämning, som
Rutherford för övrigt ogillade.
Då Rutherfords laboratorium år 1902 fick möjlighet att
framställa flytande luft, lyckades han kondensera emanationen. Han
erhöll också kort därpå ett spektrum av det nya elementet. Ej
långt därefter framlade Rutherford tillsamman med Soddy sin
teori för de radioaktiva omvandlingarna och framhöll, att den
energi, som finns bunden i en radioaktiv atom måste vara ofantlig.
»Nu», fortsätter han, »skilja sig de radioaktiva elementen icke
på något sätt från andra element i fråga om kemiska eller
fysikaliska egenskaper. Därför finns det ingen anledning att antaga, att
detta enorma enérgiförråd äges endast av de radioaktiva
elementen. Det förefaller troligt, att atomenergien i allmänhet är av
liknande hög storleksordning.»
Med särskilt intresse ägnade sig Rutherford åt studiet av
a-strålarna. Det var han som lyckades bevisa, att a-partiklarna
äro positivt laddade; han bestämde också deras hastighet och
förhållandet mellan deras laddning och massa. Det var också huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
