Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ultraakustik. Av fil. mag. F. Pihlstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anmärkningsvärt är, att kvartsen endast kan bringas till
resonanssvängningar i någon av de udda egenfrekvenserna. I
svängningsbukarna bos kvartskristallen uppträda fria elektriska
laddningar och en överläggning ger vid handen, att vid svängningar
i en jämn egenfrekvens dessa laddningar vid kvartsytorna
skulle bli av samma slag. En sådan elektricitetsfördelning är
ej möjlig, då plattan utgör dielektrikum i en plattkondensator.
För frekvenser över 200 kHz använder man tvärsvängningar
och det är möjligt att framställa kvartsplattor, vilkas
grundfrekvens är 5 · 107 Hz, motsvarande en akustisk våglängd i luft
av 0.0068 mm och en elektromagnetisk våglängd av 6 m.
Plattornas tjocklek i x-riktningen blir då endast 0.056 mm. Ännu
tunnare turmalinplattor kunna framställas, med vilka man
uppnått en grundfrekvens av 2 · 108 Hz. Dylika tunna plattor
kunna lätt förstöras bl. a. genom elektriskt genomslag, varför man
vid framställning av så högfrekvent ljud hellre använder tjockare
plattor, vilka få svänga med någon annan egenfrekvens än
grundfrekvensen. Härigenom minskas ljudintensiteten, men å andra
sidan vinner man den fördelen, att en och samma kvartsplatta
kan användas för framställning av en mångfald olika ljudfrekvenser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
