Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ultraakustik. Av fil. mag. F. Pihlstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brytningen. På grund av den sinusformade fördelningen av
brytningsindex kommer fasen att periodiskt ändras. Amplituden
undergår däremot ingen ändring. Hos en ljusstråle med
ursprungligen plan fasyta a—a1 (jämför fig. 10) kommer denna
yta efter genomgång av ljudvågen att antaga den korrugerade
formen b—b1. Ljudvågen verkar som ett fasgitter, ej som ett
amplitudgitter. Om man nu, utgående från tillståndet i ytan
b—b1 med överallt lika ljusamplitud, söker tillståndet i
riktningen φ, d. v. s. uppsätter amplitudintegralen för en yta c—c1,
följer utöver nyssnämnda gitterformel de olika ordningarnas
intensiteter som funktion av Δμ och ljudvågens bredd l.
Raman och Nath finna sålunda för en fortskridande våg
intensiteten av n:te ordningens spektra proportionell mot Jn2(a), där Jn är
n:te besselfunktionen och a = 2πΔμl/λ*. Amplituden Δμ av
ändringarna i brytningsindex sammanhänger givetvis med
ljudvågens intensitet.
Är ljudvågen stående, blir dess inverkan på det
genomfallande ljuset något annorlunda. En stående våg kan ju anses
uppkommen genom överlagring av två åt motsatt håll fortskridande.
Således kan man i detta fall vänta sig, att båda böjningsspektra
av n:te ordningen skola innehålla frekvenserna ν0 ± n · N. Då
vidare i en stående våg täthetsändringar uppstå och försvinna
två gånger under varje period, kommer, som först Bachem
påpekat, det i de olika avböjningsriktningarna kastade ljuset
likaledes att förstärkas och försvagas med frekvensen 2N.
Härigenom bliva böjningsspektra modulerade med denna frekvens, och
det avböjda ljuset visar jämte de ursprungliga frekvenserna
ν0 ± n · N en serie nya. Enligt ingående räkningar av Raman
och Nath komma spektra med jämnt ordningstal att innehålla
frekvenserna ν0, ν0 ± 2N, ν0 ± 4N, ... och spektra med udda
ordningstal frekvenserna ν0 ± N, ν0 ± 3N, ν0 ± 5N, ...
Vidare erhålla samma forskare uttryck för de olika ordningarnas
intensiteter även i detta fall.
Vi vilja nu se, i vad mån Raman och Naths teori hittills
kunnat experimentellt prövas. Våglängdsändringarna hos det
avböjda ljuset uppgå även under gynnsammaste betingelser till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
