Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Experimentella undersökningar av neutronernas egenskaper. Av docent Hannes Alfvén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är synnerligen anmärkningsvärt att somliga kärnor ha
enormt stora träffytor för långsamma neutroner. Rekordet
innehar gadolinium med en träffyta på 30,000 • 10~24 cm2. Även
samarium och kadmium ha mycket höga värden. Som framgår av
tabellen behövs det endast en skikttjocklek på 0.0416 g/cm2 av
kadmium för att absorbera 48 % av de långsamma neutronerna.
Redan ett skikt på mindre än 1 g/cm2 absorberar alltså praktiskt
taget alla långsamma neutroner. Man använder därför bländare
och spalter av kadmium (gadolinium och samarium äro för
sällsynta och dyrbara) för att avskärma och definiera en stråle av
långsamma neutroner. Som framgår av fig. 3 användes också
kadmium för att skydda litiumkammaren för långsamma
neutroner från icke önskvärda riktningar. Vid mätningar av snabba
neutroner bör detektorn helt inneslutas i ett kadmiumhölje för att
utesluta alla långsamma neutroner.
Vi ha talat om långsamma neutroner utan att uppge, vilken
hastighet en neutron bör ha för att anses som »långsam». I själva
verket är det så att neutronerna vid passage genom ett vätehaltigt
ämne bromsas i så hög grad, att deras hastighet blir av samma
storleksordning som den termiska molekylarrörelsen, alltså vid
vanliga temperaturer av storleksordningen några km/sek.
Experimentella bevis för att neutronerna verkligen bromsats
ned till »termiska hastigheter» har man fått genom ett flertal
undersökningar, av vilka den första utfördes av Moön och Tillman
i London. Deras anordning framgår av fig. 4. En neutronkälla
bestående av 60 millicurie radon blandat med berylliumpulver
placerades vid X i en klots av paraffin. I denna ställdes ett
Dewar-kärl, som i sin tur innehöll en paraffincylinder, i vilken en
neutrondetektor D av silver, rodium eller jod (-förening) kunde
placeras. Den radioaktivitet som neutronerna åstadkommo hos
detektorn, påvisades på vanligt sätt med ett GEiGER-MuLLER-rör.
Experimentet utfördes först vid vanlig rumstemperatur (290°
K). Därefter kyldes innehållet i Dewar-kärlet med flytande luft
(temperatur = 90° K) och detektorns aktivitet mättes ånyo. Det
visade sig då att aktiviteten vid 90° K var betydligt-större (20—
50 %, beroende på detektorns beskaffenhet) än aktiviteten vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
