Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyare rön angående γ-strålar. Av fil. dr John Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom att mäta jonisationen med och utan absorbatorn i
strålarnas väg kunde han lätt beräkna absorptionskoefficienten i koppar.
Han fann värdet fi = 0.522 cm-1, när kopparskivan var nära
intill sfären. Flyttades skivan närmare jonisationskammaren,
fluktuerade värdet visserligen något, beroende på tillfälliga fel, men
höll sig dock tämligen konstant intill c:å 25 cm från mätkammaren,
då [A tydligt började minska. På 10 cm avstånd från mätkammaren
hade ^ minskat till 0.427, på 5 cm till 0.348, på 2 cm till 0.316 och
på 0 cm till 0.284. Det är uppenbart, att härdningseffekten här ej
kan vara reell. Förklaringen är, att kopparskivan utsänder
sekundärstrålar, som nå jonisationskammaren, särskilt när avståndet
dem emellan är obetydligt, och dessa sekundärstrålar inverka på
samma sätt som om den primära strålningen hade blivit
hårdare.
Ett försök att effektivt filtrera bort mjuk strålning och att
undersöka den hårda komponenten i radiums y-strålning har gjorts bl. a.
av Piccård, Stahel och Dony. De använde ett kraftigt
radiumpreparat på 6 gram, absorberade strålningen i stora blyskivor av
1 m2 area och variabel tjocklek, från 12 till 31 cm. På konstant
avstånd från strålningskällan befann sig en jonisationskammare,
fylld med kolsyra under 15 atm. tryck. Mellan blyfiltret och
jonisationskammaren kunde inskjutas ett extra filter av 15 mm bly.
Strålningens förändring med och utan detta extra filter mattes vid
olika grad av filtrering. Inom de angivna gränserna av filtrering
mättes en tämligen konstant försvagning i proportionen 2.115 : 1.
Härav draga experimentatorerna den slutsatsen, att ingen
extremt hård komponent till större andel än 10~7 kan finnas i den
primära strålningen. (Frågeställningen har varit aktuell i
samband med teorier om den kosmiska strålningen. Jfr Kosmos
1930, sid. 98 o. f.) De nöja sig vidare med att konstatera, att
absorptionskoefficienten varit konstant inom ± 5 %. Dock torde
man ur deras mätresultat och med hänsyn tagen till de geometriska
betingelserna vidare kunna beräkna [aJq för den filtrerade
strålningen till 0.043 cm2/g i bly.
Absorptionens mekanism är mycket komplicerad. En
absorp-tionskoefficient kan sägas bestå av flera delar, varje del hänförbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
