Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temperaturen i ljusbågar. Av fil. dr A. E. Sandström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där 8 är energien för utgångsnivån, y spektrallinjens frekvens och
P övergångssannolikheten. Den intressantaste bestämningen på
denna väg skedde med en vätgasbåge av atmosfärstryck mellan
tungstenelektroder. För Balmerseriens linjer kunna
övergångssannolikheterna kvantteoretiskt beräknas och ekv. (4) alltså
användas. Genom mätningar av de relativa intensiteterna funno
Ornstein och Sambursky temperaturer mellan 4,900° abs. och
6,300° abs. i full överensstämmelse med bestämningarna med
hjälp av bandspektra.
Undersökningarna fortsattes med olika slag av bågar och med
allt mera uppdriven teknik. Man inriktade sig därvid ej längre
blott på att bestämma
medeltemperaturen i kärna och hölje utan strävade
efter att så noga som möjligt
fastställa temperaturen i varje’del av
de undersökta bågarna. Man måste
emellertid övervinna den svårigheten,
att den uppmätta intensiteten är en
integral över ett smalt band genom
tvärsnittet av bågen (se fig. 4), varvid
man exempelvis kan gå till väga på
följande sätt. Fig. 4 anger
förhållandet vid en båge ställd vinkelrätt mot spaltens plan. Längst
ut i höljet erhålles genom intensitetsmätningarna
temperaturen för ett område, som tydligen har tillräckligt liten
utsträckning (partierna aa i fig. 4), för att den erhållna temperaturen
skall kunna anses som temperaturen i höljets yttersta del.
Intensitetsmätningarna för partierna bb ge däremot ett slags
medelvärde av yttersta och näst yttersta skiktens temperatur.
Då emellertid den förstnämnda är känd, kan man ur denna
medeltemperatur beräkna näst yttersta skiktets verkliga temperatur.
På så sätt kan man gå fram steg för steg, tills man vid upplösningen
av temperaturintegralen för partiet cc erhåller temperaturen i
bågens axel. Enligt Righini kan temperaturvariationen utmed
axeln anges genom ett diagram som i fig. 5. Detta hänför sig till
en kolbåge med 9 mm elektroder och 5 mm längd samt för en
Fig. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
