Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några svenska industrilaboratorier II. Av fil. dr Sven Fagerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dubbla, blir den minimala analystiden i verkligheten fyrdubblad.
En beräkning giver vid handen, att en registrering av området
0—10,000 Hz vid användning av ett filter med 20 Hz
gränsfrekvens måste taga en tid av minst 400 sek. d. v. s. nära 7 minuter,
om amplitudtroheten ej skall bliva lidande. Analystiden är alltså
avsevärd redan vid en analysskärpa av 20 Hz. — Fig. 14 visar
två exempel på dammsugareaudiogram.
Ljudlaboratoriets utvecklingsarbete på dammsugareområdet,
d. v. s. konstruktion av tystgående dammsugare, möter vissa
svårigheter, som ha sin grund i problemets egen natur. För att
nämligen den av dammsugaren levererade luftmängden skall
bliva så stor som möjligt, måste luftvägarna i apparaten vara
rikligt dimensionerade — en fordran, som direkt strider mot
villkoren för tyst gång. Vid alla åtgärder, som vidtagas i
ljuddämpande syfte för att så att säga stänga in ljudet i
dammsugaren, måste man därför kontrollera, att luftmängden ej sjunker
under det önskade värdet.
På laboratoriet bedrivas av denna anledning särskilda
undersökningar angående ljudets transmission genom kanaler av olika
form och dimensionering i akt och mening att komma fram till
konstruktioner, som förena goda aerodynamiska egenskaper med
största möjliga ljuddämpande förmåga.
Principen för dessa mätningar är enkel; man kan exempelvis
arbeta med en högtalare som ljudkälla, vilken matas med
utgångsväxelströmmen från en söktonsgenerator. Högtalaren avger
alltså en ton av variabel frekvens till kanalens ingångssida; på
dennas utgångssida mäter man den transmitterade energien med
mikrofon och rörvoltmeter. På detta sätt kan man tydligen
lätt registrera den transmitterade ljudenergien såsom funktion
av tonfrekvensen. — I praktiken visar det sig emellertid mycket
svårt att konstruera en högtalare, som avgiver en enda ren ton,
även om den påtryckta växelspänningen har ren sinusform.
Man kan emellertid komma till rätta med denna svårighet
enligt följande intressanta metod: Vi antaga, att vi förfoga över
två växelströmmar med de variabla frekvenserna v resp. v + v0,
där v q är de båda frekvensernas ständigt konstanta differens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
