Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aerodynamiska laboratorier. Av professor I. Malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen snett inställd yta är proportionell mot sin2 a, om a är
vinkeln mellan ytan och strömningsriktningen. Newtons
betraktelsesätt leder redan för en plan platta, med vinkelrätt mot
ytan riktad strömning till med verkligheten icke
överensstämmande värden å koefficienten c. För snedställda ytor avlägsna
sig hans resultat ännu mer från de verkliga förhållandena, och
hans teori leder därför också för icke plattformiga kroppar till
oanvändbara motståndsvärden.
Ännu länge efter det teoretikerna insett det ohållbara i att
tillämpa Newtons betraktelsesätt på ett kontinuerligt medium,
fortsatte hans tankegång att behärska föreställningarna bland
särskilt teknikens män. För blott ett tjugotal år sedan kunde
man se hans sin2-lag tillämpad i husbyggnadsbestämmelser
beträffande vindtryckets storlek å tak med olika lutning. Med
tillhjälp av denna lag har man tidigare bevisat, att
flygproblemet är olösligt. Någon har kritiserat Newton för att han genom
uppställande av denna felaktiga lag skulle hava fördröjt
flygproblemets lösning mer än hundra år. Kritiken torde emellertid
mindre få anses drabba Newton än de alltför auktoritetstroende
generationerna närmast efter honom.
Trots bristerna i härledningen har Newtons motståndslag
visat sig såsom en god första approximation återge de verkliga
förhållandena även i verkliga vätskor och gaser.
Motståndskoefficienten för. en given kroppsform kan blott icke beräknas,
icke ens med den numera betydligt utvecklade teoretiska
strömningslärans metoder, annat än i enstaka enklare fall. Såsom
ledstjärna för den empiriska motståndsforskningen har den
kvadratiska motståndslagen emellertid haft en grundläggande
betydelse. Först genom de senaste årtiondenas empiriska forskning
i aerodynamiska laboratorier hava betingelserna och gränserna
för dess tillämplighet blivit klarlagda.
O. Reynolds härledde (1883) på grundval av observationer
rörande strömningen genom rör samt teoretiska överläggningar
ett begränsande villkor för giltigheten av den kvadratiska
motståndslagen. Enligt detta villkor äro strömningarna kring med
varandra geometriskt likformiga kroppar kinematiskt likformiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
