Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isaac Newton. Av professor C. W. Oseen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matiska problem. More sluter därav, att kraften fanns kvar,
medan viljan fattades. Newton har, menar han, aldrig varit i
djupare mening intresserad av det kosmologiska problemet. Han
lockades mer av teologiska och kronologiska frågor. Detta är,
enligt More, förklaringen till det faktum, att Principia i stort sett
betecknar slutet på Newtons naturvetenskapliga verksamhet.
Man skall vara märkvärdigt oerfaren för att kunna tänka sigj
att ett stort verk kan komma till, utan att dess skapare är i djupare
mening intresserad därav. Man skall också vara märkvärdigt
okunnig för att i våra dagar behöva söka en förklaring till Newtons
öde. Redan på hans tid fanns det ett fall, som kunnat leda till
eftertanke, Blaise Pascals. I vår tid finns det många fall. Kanske
det mest belysande är Felix Kleins, därför att han själv talat om,
hur katastrofen tedde sig för honom. Efter en ungdom ägnad åt
matematiska studier och matematisk forskning drabbades han
vid 33 års ålder efter en ansträngning, som givit honom en vision
av lösningen till hans livs stora problem, av ett nervöst
sammanbrott. Han levde ännu 44 år och utövade en storartad verksamhet
som lärare, författare och organisatör. Men själv säger han om
den kris, som han vid 33 års ålder genomgick: »själva centrum
för den vetenskapliga produktiviteten förblev för återstoden av
livet förstört.» Detta var också Newtons öde. Nog kunde han
ännu lösa ett matematiskt problem. Men innerst var han en bruten
man.
Den förändring, som Newton undergått, ger sig i hans liv till en
början tillkänna i ett intresse för det yttre livet, som förut icke
funnits. I sitt strävande att återföra England till katolicismen
önskade konung James II förvandla universiteten i Oxford och
Cambridge till katolska prästseminarier. Då han icke vågade
upphäva förbudet mot katoliker att inskrivas vid universitetet i
Cambridge, måste han på dispensvägen söka sätta det ur funktion.
Han avlät i detta syfte till universitetets vice kansler ett brev,
där han fordrade, att benediktinermunken Francis Alban utan
avkrävande av någon ed och med dispens från alla hindrande
bestämmelser skulle mottagas som Master of Art vid universitetet.
I den strid, som nu uppstod, tog Newton verksam del, först vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
