Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya elementarpartiklarna och deras roll i den moderna kärnforskningen. Av fil. lic. Folke Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-e = -4.800 • 10-10 e. s. e. Dess relativistiska egenmassa, vilken
ofta behövs vid kärnfysikaliska beräkningar, är mc2 — 0.51 Me V
(millioner elktronvolt). Blektronens impulsmoment eller spin
utgör 1/2 kvantumenhet, d. v. s. 1/2-A/2tc och dess
magnetiska moment, vilket ofta benämnes en Bohrmagneton, är
—jue = —Ä/27r-e/2 mc. Den s. k. klassiska elektronradien utgör
62/mc2 = 2.807 -10"13 cm.
Försök att medelst snabba elektroner åstadkomma
kärnomvandlingar ha icke saknats, men de ha icke lett till något
definitivt, positivt resultat. Däremot äro elektroner eller, som de i
detta fall vanligen benämnas, ^-partiklar, den vanligaste
produkten vid radioaktivt sönderfall. I motsats till de båda andra
vanliga sönderfallsprodukterna, a-partiklar och y-kvanta,
uppvisa /^-partiklarna en kontinuerlig energifördelning, vars tolkning
länge varit det svåra problemet i kärnfysiken. Elektroner kunna
i allmänhet lätt påvisas med jonisationskammare, räknerör eller
Wilsonkammare. Deras energi kan mätas genom bestämning av
deras avlänkning i magnetiska eller elektriska fält i
Wilsonkammare eller i s. k. korpuskularspektrometer. Det viktigaste
försöket till en enhetlig matematisk beskrivning av elektronen
utgör Diracs bekanta teori för densamma.
Protonens eller vätekärnans massa är i atomviktsenheter
M = 1.00813 + 2-10"5. Dess laddning är + e, dess spin 1/2
kvantumenhet. Innan protonens magnetiska moment var
experimentellt bestämt, trodde man, att detta utgjorde mjM = 1/1840
av elektronens (fie), i det att man antog, att protonen liksom
elektronen lät sig beskrivas genom Diracs teori för en laddad
elementarpartikel. Experimenten ha visat, att momentet är
/% = 2.46* ^ (nyaste värdet), alltså 2.46 ggr så stort som
väntat. I anslutning härtill visade Bohr, att en partikel kan anses
som en »elementarpartikel» endast när dess verkliga radie är liten
i jämförelse med den kritiska längden l = hj^nmc, där m är
partikelns massa. Detta villkor är uppfyllt för elektronen men
icke för protonen, och denna senare skulle därför icke kunna
beskrivas av Diracs teori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
